fredag 16 maj 2014

Rasisterna är lite som nazisterna

En av Antropofagis läsare gjorde mig uppmärksam på likheten mellan SD och NSDAP angående hur man behandlar "tiggarfrågan" – här ger oss bloggaren Torbjörn Jerlerup lite idéhistoriskt kött på benen. Jag skrev tidigare om hur vi försöker lösa den kognitiva dissonans som uppstår när vi som moraliska men själviska varelser möter människor som lever i uppenbart armod. Visst blir vi till och med lite indignerade och arga när vi ser de där fattiga rumänerna på gator och torg? Goebbels skrev 1933 att

Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes.

Uppfattningen som många tidningar och politiker spred vid den här tiden var att tiggare egentligen var rika – man hade minsann iakttagit en tiggare vid senare tillfälle köra en sprillans ny hästkärra. Samma uppfattning florerar i Sverige idag.

Vidare hette det i 30-talets Tyskland att den som gav till tiggare i själva verket gav till organiserade ligor. Man stödde alltså inte behövande, utan organiserad brottslighet. Samma uppfattning florerar i Sverige idag.

Låt oss pausa blogginlägget med lite nyheter. Dagens DN innehöll mycket intressant. Bland annat vågade man omnämna TTIP och dess ”investeringskyddsmekanism” – läs artikeln här. (Jag har skrivit om saken här och här.) Samtidigt dyker det upp filmer på hur polisen i Bryssel behandlar fredliga anti-TTIP-demonstranter, och även random förbipasserande:


DN rapporterar även att de ekonomiska klyftorna i Sverige ökar, till följd av en medveten (främst borgerlig men även delvis socialdemokratisk) politik som missgynnar arbetslösa och sjukskrivna. (Artikeln göms bakom DN:s lökiga betalvägg, så sno en papperstidning eller ta mig på mitt ord.) Detta är gammal visdom, men DN brukar ju blunda hårdare än de flesta. Däremot fantiserar man ihop en lite sjuk twist på det hela: Visst, vi måste säga stopp nu, det här är ohållbart. Klyftorna kan inte växa såhär snabbt. Men. Vi kan absolut inte backa på de 666 jobbskatteavdragen. Höjer man skatten på arbete, då kommer människors lust att arbeta minska, och vi kommer få se en ökad arbetslöshet.

Detta är såklart inte sant. Som priviligierad white collar-arbetare går jag själv till jobbet av många olika anledningar. Det är trevligt att ha något att göra om dagarna, jag vinner social status, jag kan betala räntorna på mina bostadsrättslån, jag får chans att umgås med mina super-trevliga kollegor, och jobbet är faktiskt riktigt roligt allt som oftast. (Med detta sagt anser jag att jobbet slukar orimligt mycket tid, vilket är skadligt för ekonomin och folkhälsan.) I den mån jag jobbar av nöd, vilket jag såklart också gör eftersom jag inte har någon som helst förmögenhet men ett typiskt medelklassigt konsumtionsmönster, så hade en tusing mindre i månaden inte gjort att jag plötsligt hellre slutade jobba helt. Jag har liksom vant mig vid food, clothes and shelter vid det här laget.

Vidare: Jag känner flera personer som är miljonärer. Vissa som fötts som det, och vissa som jobbat ihop till det. Alla dessa personer söker mening i livet genom arbete. Klart vissa har ägnat något decennium åt att festa och resa jorden runt, men tills sist känner även festprissen att hen vill finna sitt värv. Alltså – det är inte nöd och fattigdom som skapar sann arbetslust.

För att avsluta denna lilla avstickare: Naturligtvis är det fel att vi beskattar arbete mer än vi beskattar kapital. En sann och verkningsfull utjämningspolitik, vilket vi måste eftersträva (se t.ex. här och här), beskattar förmögenhet och kapitalvinster. Idag vinner företagare på att ta ut vinst istället för lön – då skattar man lägre. Så subventioneras kapitalisterna. De som inte tror att man kan beskatta di rikes förmögenheter kan få läsa lite Sara Granér (från här):

  
Dagens DN tar också bladet från munnen vad gäller nordamerikanska låglönejobb – ni vet det där som Alliansen drömmer våta drömmar om. Återigen får jag hänvisa till papperstidning eller tilltro, pga. hittar ej artikeln på DN:s hemsida. Hur som helst beskrivs hur en timlön på ca 50 kronor i timmen gör det omöjligt att leva på en fulltidsanställning på t.ex. McDonalds eller Wendys. Skräpmatsföretagens anställda tvingas komplettera sina ruttna löner med matkuponger och dylika (moralistiska och stigmatiserande) välfärdsinsatser. På så sätt subventioneras skräpmatsjättarna med en jävla massa miljarder dollar årligen. Anställda på företagen protesterar nu, världen över, och ber om något så kontroversiellt som en skälig lön. Men då förlorar de ju sin konkurrenskraft, tänker kanske Reinis och Lööf, världsfrånvändhetens riddare. Själv tänker jag att vi måste få ett slut på slaveriet. (Förresten är ju den här problematiken ett ypperligt exempel på det jag skriver om här.)

Slutligen – och nu når nyhetspausen i det här blogginlägget sitt naturliga slut – skriver Majgull Axelsson om romer i Auschwitz som gjorde uppror mot SS-trupperna – läs i DN här. Man vet inte exakt hur många romer som dog i förintelsen, men 500 000 är en vanlig uppskattning.

Nazisterna massarresterade alla Tysklands tiggare, enligt Jerlerup. Man delade upp dem i romer och allmänt asociala (t.ex. alkoholister), vilket markerades med olikfärgade tygtrianglar på kläderna. Rasbiologi var den ”vetenskapliga” grund som selektionen och dödsmaskineriet vilade på. (Se ”nazismens rasistiska diskurs” som jag nämner här.) Björn af Kleen skriver, också i dagens DN, om hur rasbiologin är tillbaka, inte minst i Dalarna där SvP och SMR är starka.

Vi har en dysfunktionell poliskår som anser det vara helt rimligt att upprätta register över romer – att registrera människor utifrån så kallad etnicitet. Vi har riksdagsledamöter (sd) som tycker att det är bra. Vi har en diskursiv tendens i tiggeri-debatten, som är förvillande lik den i 30-talets Tyskland. Vi har en normalisering av nazistiska och rasistiska partier och åsikter, politiker och ledarskribenter som relativiserar nazistiskt motiverade hatbrott, och en ökande aktivitet i högerextrema grupper generellt.

Kent Ekeroth: Sverigedemokrat vars mamma är en invandrad kvinna som dömts för ekonomisk brottslighet, vilket enligt SD borde diskvalificera en utlandsfödd från att få leva i Sverige. (Lyssna på P1 Dokumentär här.) Ekertoh är en driven motståndare till tiggeriet. Jerlerup citerar Ekeroths debattartikel i SvD:

Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg. Att polisen dessutom befarar att en stor del av dessa tiggare har kopplingar till organiserad brottslighet gör inte saken bättre.”

Kent tycker samma som Goebbels. SD tycker samma som NSDAP. I den här specifika frågan.

Vad tror du kommer hända när det plötsligt är SD och/eller SvP som bestämmer? Hur kommer rom-registren då användas?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar