Likabehandlingsprincipen

Nyligen har det diskuterats huruvida arbetsplatser bör eller inte bör tillåta besök från Sverigedemokraterna. Ett argument som används är att alla partier som sitter i riksdagen bör behandlas lika. Jag håller med, men anser att många missförstår denna likabehandlingsprincip. Låtom oss vända oss till juridiken.

Fall 1a. En (så kallat ”så kallad”) etniskt svensk heterosexuell övre-medelklass-man mitt i livet har begått ett splattrigt lustmord på ett gudabenådat sött litet barn från en ovanligt pittoresk småländsk bygd. Mannen glider sina knivar i vällust, grymtar och går på. Han är en skam för både fosterlandet och mänskligheten. Han döms till frihet, rikedom och lycka i evigheters evighet.

Fall 1b. En krokig men kryddig skärslipare av tattar-ätt piskar en lort med ett vedträ, förblindad av grå starr, i tron att han smeker en spetälsk för att lindra dennes plågor. Mannen är ett vandrande kärleksbudskap och ett närmast ny-testamentiellt exempel på självuppoffring och gödig go-göda. Skärsliparen döms till helvetets alla kval, and then some.

Dessa två fall belyser en situation där likabehandlingsprincipen satts ur spel. Vi upplever det som olustigt att lustmördaren och skärsliparen döms så olika – den ena belönas för ett överlagt illdåd, den andra bestraffas för en förment god gärning.

Fall 2a. Samma lustmördare begår samma lustmord, dömds till döden.

Fall 2b. Samma skärslipare begår samma missriktade lortpiskning, frikännes.

Dessa två fall känns desto rimligare, innit? Man döms utefter sitt handlande, oavsett bakgrundsvariabler. Weiter:

Fall 3a. Lustmördaren mördar. Frikännes.

Fall 3a. Även skärsliparen mördar! Döms.

Nej hör ni, ej okej! De bör båda frikännas, eller båda dömas. Helst det senare, kan man tycka.

Så här långt kommer i argumentationen kan jag avslöja att jag har en väldigt begränsad kunskap om juridik, tämligen obefintlig faktiskt. Hur som helst tror jag att mina väl utarbetade kejzez belyser likabehandlingsprincipen någorlunda. Man ska dömas efter vad man tar sig till, vad man pysslar och sysslar med, vad man bedriver för verksamhet. Inte vilken folkstam man tillhör, vilka kläder man bär, eller vilket hygieniskt skick man råkar befinna sig i.

Hur applicerar vi då detta på SD-situationen? Jo, naturligtvis ska SD ha major scheiss när man rasistar sig, liksom andra partier ska ha det. Det är alltså inte så att alla partier alltid ska behandlas lika, oavsett beteende. Nej, det är istället så att samma beteende alltid ska bemötas likadant, oavsett parti. När Reinis och Billström och Ask och Björklund går lös, då ska även dessa slås på fingrarna med en frusen falukorv. Precis som Reine Wikström ska.

Hade folkpartister kunnat komma undan med det SD gör och säger? Nej, icke så nicke. Så långt har normaliseringen ännu icke gått. Inget annat parti har fått så många frikort som Jimmys jämmerliga gäng. Om SD särbehandlas är det med andra ord snarast en fråga om att man kommer undan med jäkligt mycket extra snusk, jämfört med andra riksdagspartier.

Då kanske vissa hävdar att SD inte rasistar sig sådär väldigt mycket. (Jag tycker lite såhär och såhär och såhär om den saken sedan tidigare.) Okej, vi vet att personer som är med i SD uttalar sig rasistisk i tid och otid, både som privatpersoner och i sina respektive yrkesroller. Vi vet att väldigt många som är med i SD är rasister. Vi vet att man uppfattas som rasister av väldigt många bedömare, kommentatorer, forskare och journalister. Detta vet vi. Men vad säger SD själva?

På SD:s hemsida skriver man, under rubriken ”Partiet för en human flyktingpolitik”, att man vill se en ”kraftigt begränsad asyl- och anhöriginvandring”, att ”invandrare bör anpassas till det svenska samhället”, att det ska bli ”slut med avveckling av svenska traditioner med hänsyn till andra kulturer”, samt att man vill se ett ”skärpt krav för svenskt medborgarskap genom bl.a. språkkrav”. Under samma rubrik uttrycker man de lite trevligare (men i sammanhanget väldigt insinuanta) målsättningarna att ge ”ökat stöd till kvinnor som lever under religiöst och hedersrelaterat förtryck i Sverige”, samt ”en extra miljard kronor till flyktinghjälp i närområdena.”  Om jag anstränger mig för att tolka riktigt, riktigt snällt anser jag att dessa målsättningar signalerar aversion mot invandring som fenomen, bristande respekt för mänskliga rättigheter, och en insinuant attityd gentemot människor från andra kulturer. Ingen renodlad rasism, med andra ord, om än otrevliga värderingar.

Intressant blir det i principprogrammet: ”Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som betraktar värdekonservatism och upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste verktygen i byggandet av det goda samhället.” Okej, the Dick säger att SD inte är straight up fascister, men visst finns det lite släktskaper här. Socialkonservativa, nationalistisk grundsyn, värdekonservativt. Blä, det riktigt svartnar i gommen.

På ett annat ställe på hemsidan skriver man att ”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.” Festligt ändå, med tanke på att nationen inte är äldre än de äldsta episoderna av Kvinnofängelset, typ. Nämen ärligt, staten som territoriell enhet är ungefär samtida med upplysnings-kartografin, och uppstår tidigast under 1600-talet. Innan dess fanns det föga koppling till territoriet. Gemene man bodde i sin by, och adeln dundrade omkring i ett odefinierat område för att extrahera resurser. Nationen uppstår ännu senare, som en ideologisk överbyggnad till den territoriella staten, och får fäste först under 1800-talet. Under 1900-talet kopplas nationalstatsklustret på sina håll ihop med välfärdskonceptet, där territoriet (staten) och identiteten (nationen) är urskiljningsgrunden för en viss materiell göttma. (Misshagliga element göra sig icke besväret, tho.)

Okej, så SD far med romantisering och osanning, och delar vissa centrala koncept med fascistiska rörelser. Detta är dock inte heller ohejdad rasism. Jag letar vidare på deras hemsida.

”Det faktum att vi ser assimilering som möjlig och eftersträvansvärd är inte detsamma som att vi också ser den som okomplicerad. Assimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld och historien visar att det ibland kan ta flera generationer innan den är slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget, utan leder istället till uppkomsten av segregerade och särkulturella samhällen. Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen. Detta är en av de primära orsakerna till att Sverigedemokraterna förespråkar en långsiktigt ansvarstagande och begränsad invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker ifrån den svenska.

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, men anser samtidigt att alla medborgare oavsett nationstillhörighet skall vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter.”

Okej, att skilja på medlemskap i staten och i nation är onekligen borderline rasism. Det finns alltså någon annan urskiljningsgrund än medborgarskapet, och detta ser ut att vara ”lojaliteten till nationen”. I det längre citerade stycket ovan ser vi också att man drar mer eller mindre diskreta skiljelinjer mellan olika kulturer. Hela sörjan rymmer månget element av godtycke. Fortfarande tolkar jag snäll-snällt – ingen in your face redig rasism.

På ett ställe i principprogrammet hittar vi dock en otroligt skön formulering: ”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få.”

Aha, nedärvd essens! Här luktar det rasism så det förslår. Ty vad är rasism annat än föreställningen om nedärvda egenskaper beroende på ursprung? Själva harangen följer på ett slentrianmässigt förkastande av liberalism och socialism, för övrigt, vilket råkar vara två av de fetaste ideologier vi har. (Obs, inte nyliberalism, så klart.)

Angående demokrati skriver man i principprogrammet att det ”betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ’folk’ i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk.” Oh shit! Lång mening! Folkstyre, blindstyre. Här har vi fascistiska och rasistiska tankegångar en mass. Bara att använda ordet ”folk” på det sättet är obehagligt.

Efter att ha plöjt SD:s illa skrivna principprogram och hemsida vågar jag påstå att man odlar rejält rasistiska åsikter. Att man skulle skriva typ ”vi i Sverigedemokraterna är stolta rasister”, det är kanske inget man borde förvänta sig. Kan vi få ett rakare svar om vi ser till hur väljarna tolkar SD:s politik?

Vi vet att de som röstar på SD främst är lågutbildade män från arbetarklassbakgrund (se sidan 60 i den här artikeln). De har även lägre intresse för politik än övriga väljare (se sidan 65 i samma artikel). Framförallt är ”inställningen till frågekomplexet invandring/flyktingar/mångkulturalism […] vad som tydligare än något annat karakteriserar Sverigedemokraternas väljargrupp. Samtlige, 100 procent – som besvarat frågan – tycker att förslaget att ta emot färre flyktingar är bra, och 93 procent tycker att förslaget är mycket bra.” 80 procent upplever ett ökat antal flyktingar som ett oroande hot, 94 procent tycker att man ska förbjuda slöja på allmän plats, och 87 procent är mot ökad arbetskraftsinvandring. (Se sidan 68 i artikeln.) Sammanfattningsvis: ”Det som mer än något annat förenar Sverigedemokraternas anhängare, det är inställningen till invandring, flyktingar och mångkulturalism. I dessa frågor intar partiets supportrar en gemensam extrem position” (sidan 72).

Om det främst är rasister som röstar på SD, kan det kanske tyda på att SD är ett rasistiskt parti?

Jag förmodar att de som anser att SD inte är rasister inte kommer nöja sig innan Jimmy själv går ut i bästa sändningstid och proklamerar detta. Själv tillåter jag mig att läsa lite mellan raderna, och att pussla ihop bitarna som utgörs av tusen-och-ett sjukt rasistiska uttalanden från sverigedemokratiska företrädare.