Antropofagi

söndag 23 februari 2014

Livegenskap är framtiden


Jag har anfört att västvärlden håller sig med en ”slavklass”, genom att tillåta enorma ekonomiska klyftor lokalt och globalt. De som tvingas tillhöra denna klass är dock inte egentliga slavar enligt den stränga definitionen att de verkligen ägs som egendom. Varför är faktisk livegenskap så pass begränsad idag?

Det finns (minst) en intressant teori om varför slaveri uppkommit historiskt. Evsay Domars formulering av land/labor ratio-teorin kan du läsa om här. Teorin säger att det är ration mellan land och arbetskraft som avgör om ett samhälle tillämpar slaveri eller ej.

Det ryska fallet tjänar som Domars exempel. Vi hoppa in i argumentet vid den tidpunkt då Tsaren ger adeln ensamrätt på att äga land.

Suppose now that the government decides to create, or at least to facilitate the creation of, a non-working class of agricultural owners. As a first step, it gives the members of this class the sole right of ownership of land. The peasants will now have to work for the landowners, but as long as the workers are free to move, competition among the employers will drive the wage up to the marginal product of labor, and since the latter is still fairly close to the value of the average product (because of the abundance of land) little surplus will remain. The Russian situation prior to the peasants' enserfment corresponds to this case.

Om det finns en stor efterfrågan på arbetskraft, då måste arbetsgivarna konkurrera för att attrahera arbetare. Detta driver upp kostnaderna, dvs. förbättrar villkoren för arbetarna.

The next and final step to be taken by the government still pursuing its objective is the abolition of the peasants' right to move. With labor tied to land or to the owner, competition among employers ceases. Now the employer can derive a rent, not from his land, but from his peasants by appropriating all or most of their income above some subsistence level.

När arbetarna förbjuds att flytta på sig, då upphör däremot konkurrensen. Nu kan feodalherrarna expropriera allt arbetarna producerar, utöver det minimum de behöver för att överleva och fortplanta sig.

Men när populationen ökar, då ökar också utbudet av arbetskraft relativt efterfrågan. Då är det plötsligt arbetarna som måste konkurrera med varandra om arbetstillfällena.

As population continues to increase and the society eventually becomes Malthusian, the marginal product of labor descends to the subsistence level. Now the free man costs little more to employ than the slave while, hopefully, being less bothersome and more productive. The ownership of human beings becomes pointless because of the great multiplication of slaves, and they become free provided they stay poor.

Här någonstans ser jag svaret på varför faktiskt slaveri är så pass begränsat idag. Hög arbetslöshet, hög befolkningstäthet, inga möjligheter till utkomst på annat sätt än lönearbete. Idag behövs inte så mycket slaveri, eftersom det ofta är billigare med fria arbetare som lever i stor nöd. Om det finns ett stort utbud av arbetskraft, då måste arbetarna konkurrera med varandra för att få arbete. Arbetsgivaren kan då sänka löner och andra kostnader. (Det är också därför storföretagens vinster ökar i en ekonomisk kris!)

Domar tittar även på andra fall än det ryska. Bland annat vänder han blicken mot Västeuropa, där populationen ökade storligen under slutet av 1200-talet – samtidigt som livegenskap övergavs. Domar stöter dock på ett problem, i samband med att Digerdöden sticker upp huvudet 1348. ”Why did serfdom fail to come back after such a sharp increase in the land/labor ratio?” Domar finner inget bra svar, sånär som på ”politiska faktorer”, men spekulerar i huruvida får-näringen (som kräver mycket land och föga arbetskraft) kan ha ökat.

Medan det i överbefolkningens Europa var billigare att anställa fria arbetare än att hålla sig med slavar, så var upptäckten av den Nya Världen ett trendbrott. Här fanns plötsligt enorma ytor med brukbart land, och extremt låg befolkningsdensitet – särskilt efter det nästan totala utrotandet av ursprungsbefolkningarna medelst Vapen och Virus. Plötsligt blev det väldigt lukrativt att äga slavar, och bristen på människor för ändamålet löstes via den transatlantiska slavhandeln.

Domars älsklingsfall, det ryska, innebar en likvärdig skiftning i land/labor-ration. Här var det den väldiga ryska steppen som plötsligt blev tillgänglig, tack vare militära landvinningar som gav övertag över de stepp-nomader som tidigare hindrat expansion.

Brad deLong, som jag länkar till, ställer samma fråga som jag gör i inledningen av denna post:

Why hasn't bound labor reemerged in the modern world? Elites in developing countries can no longer be confident in their ability to earn hefty incomes by employing workers and paying them much less than their average product: an elite monopoly of land ownership is no longer worth much. So why haven't they responded to the potential erosion of their collective economic edge by turning to politics and force to bind workers. One answer is that, to some extent, they have: Consider that modern states are surprisingly effective as tax-collection machines, and in large chunks of the world the elite's power and (relative) prosperity is rooted in its "new class" control over the flow of resources from the state. Consider, also, the Communist Party of Vietnam – what is it but a gang labor boss for unfree labor deployed to produce shoes for Nike?

deLong faller bak på samma argument om en global slavklass som jag själv anför. Hur fria är människorna som tillverkar dina gympaskor, egentligen? Här hamnar vi oundvikligen i en begreppslig diskussion om vad ”frihet” innebär. Min personliga hållning är att

Frihet är mer än avsaknad av mur/
Även det att vara barskrapad är bur/

deLong missar dock de 30 miljoner faktiska slavar som finns i världen (enligt the Global Slavery Index 2013). Uppskattningar gör gällande att världsmarknaden för slavar är på väg förbi, eller redan har gått om, marknaderna för vapen och narkotika.

Givet att mänsklighetens teknologiska utveckling fortgår en stund till, kommer vi så småningom att kolonisera Mars. När vi har kommit ytterligare en bit på vägen så kanske vi hittar lite mer Jord-lika ställen att sätta upp shop på.

Hela Jorden är idag ”malthusiansk” på samma sätt som Västeuropa var när slaveriet föll ur modet. Med nya utomjordiska kolonier kommer land/labor-ration dock förändras, analogt med vad som skedde när Nya Världen och de ryska stepperna blev tillgängliga. Analogin är naturligtvis inte perfekt, eftersom det inte kommer att handla om kvalitativt identiskt ”land”, men dock nya resurser av olika slag. Kommer livegenskapen då att återkomma i ännu större skala?

Kanske får vi se följande filmaffisch:

Chiwetel Ejifords barnbarnsbarns barnbarn spelar Solomon Northup 3000

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar