Placeboeffekten finns inte.
Detta sätter strålkastaren på varför vi ska bekymra oss om mekanistiska förklaringar. Äks. good explanations, för att tala med Deutsch.
Korrelation är inte kausalitet. Vetenskap handlar om att lansera hypoteser, dvs. tänkbara mekanismer eller mekanistiska förklaringar, och sen testa detta mot verkligheten. Korrelation är sas. empirin. Men teorin måste vara något mer.
Vi kan, som i fallet med placebo, notera att vissa människor i placebogruppen blir friska. Denna korrelation sa visst dock ingenting om placeboeffekten som sådan - den sa bara att vissa blir friska. (Positive bias är en mäktig makt.)
Antropofagi frågar sig: Varför har jag alltid accepterat placeboeffekten, men aldrig bekymrat mig om den tänka mekanismen bakom?
Tja, jag är i alla fall inte ensam:
"Though sound scientific evidence is lacking, we believe that placebo effects exist across all disciplines of medicine. It seems therefore unlikely that a single universal theory can explain all placebo effects. Currently, several theories are taken seriously as possible explanations for the placebo effect, among them classic conditioning, response expectancy and a psychoneuroimmunological response. Classic conditioning considers the placebo response as a conditioned Pavlovian-type learned response that has its basis in experience. Inert substances, procedures, people or treatment setting can all act as a conditioned stimulus for the alleviation of symptoms, if they have been repeatedly associated with powerful unconditioned stimuli. This theory focuses on the input; the placebo effect arises because it is stimulus-expected. The second theory, response expectancy, is the anticipation of one's own automatic reactions to various situations. Response expectancy is different from stimulus expectancy in that it focuses on the output rather than the input. Neither theory, however, offers a physiological mechanism, whereby the placebo effect is manifested. There is some experimental evidence that the placebo response in experimental pain is associated with conditioning while other work points to the response expectancy model as more plausible. Moreover, there is some evidence that endogenous opioids are implicated in placebo analgesia, though how they would act in the proposed mechanisms remains unclear. In other disease models, a psychoneuroimmunological response has been suggested."Antropofagi kan inte (med hindsight bias visserligen) uppbåda god vilja nog att utläsa en mekanistisk förklaring för varför placeboeffekten fungerar.
Varför?
Jo, för att de förklaringar som ges är "utanpå lådan". De säger bara att "eftersom <pavlovian respons> så fungerar placebo". Men, det finns inget i denna utsaga som förklarar hur.
Varför uppstår placeboeffekt iom. pavloviansk betingning?
***
Eller nä förresten, inte varför. Vi håller oss till hur:et. Varför kan besvaras på lite för många olika nivåer, för att det ska anses vara en exklusivt mekanistisk frågeställning.
T.ex. kan "varför" ofta besvaras genom ancestral environment-teorin, dvs. evolutionshypotesen. "Fåglar kan flyga för att de som kunde flyga överlevde och fortplantade sig", är det evolutionära svaret på "varför". Men det är, som en och annan kreationist exploaterat, inte egentligen en förklaring på hur de flyger.
Exempel: Varför har fåglar fjädrar?
Jo, för att fjädrar isolerar bra, samt är lätta, vilket lämpar sig för ett luftburet liv. (Funkar även för pingviner, tho.)
Okej, detta förklarar varför fågelpopulationen idag har fjädrar. Men inte varför flygande hundar inte har fjädrar, om det nu är så himla överlägset.
Okej, för att evolutionen är en skrothandlare, eller en sökalgoritm, som måste bygga vidare på befintligt material. Något måste finnas som utsätts för det där selektionstrycket. Evolutionens optimeringsprocess är inte smart eller kreativ. Evolutionen kan inte bara plötsligt ge Pteropus giganteus en fjäderdräkt out of nothing. (Även om det kan förekomma andra än homologa strukturer, nämligen analoga dito.) Varje intermediärt steg på vägen till en fullfjädrad fjäderdräkt måste också ha ett överlevnadsvärde.
Okej, så varför har då fåglar fjädrar?
Jo, dumsnut! För att dinosaurier i gruppen therapoder hade det! Tyranosaurus mfl., vill säga. Velociraptor. Gigantosaurus. Alla di dära goa göbbarna. (För vissa var det riktiga fjäderdräkter; för andra troligen mer lite värmande dun.)
Men, alltså... Om nu fjädrar var bra för att flyga... Varför var de då bra för icke-flygande therapoder? Pterodaktylerna hade inga fjädrar, liksom. (T.ex. inte quetzalcoatlus.)
Varför hade då therapoderna fjädrar? Jo! För att det hade ett stort överlevnadsvärde, även innan dinosaurierna blev luftburna! Antropofagis egen favorithypotes är att fjädrar värmer, så att man kan vara jämnvarm eller varmblodig. Detta ger ett övertag över växelvarma eller kallblodiga dinosaurier. Detta särskilt när kontinentalplattorna driver isär, och Pangea blir massor av världsdelar som dessutom i ökad utsträckning närmar sig de kyligare polartrakterna. Och bämm! vilket övertag varmblodighet och fjäderdräkt blir när en 10 km i omkrets stor himlakropp brakar ner på Yucatánhalvön, och på olika sätt ger upphov till att stoft och aska mer eller mindre mörklägger hela planeten i åratal. Då är fjäder-therapoderna synnerligen sannolika att överleva mer och bättre än sina växelvarma, näcka kollegor.
(Observera att vetenskapen kan ha ett eller annat att misstycka om i detta mitt narrativ. Det är bara ett exempel, även om det också råkar vara min personliga tro i frågan för tillfället.)
Men vänta nu! Det här förklarar ju inte heller hur fjädrar uppkommer, bara varför anlagen för att ha fjädrar kom att dominera i en population av varelser! Satan i helvete, evolutionsförklaringen duger visst ingenting till alls!
Jo, änna, för att den kompletteras av teknikaliteter som handlar om DNA, ärftlighet, mutationer, genmiljöinteraktion, epigenitik, etcetera mystiskheter om vilket Antropofagi vet föga. Det är här vi hittar de mekanistiska förklaringarna.
(Parentes: Lite mer kul om detta finner man här. Jag citerar lite goa stycken:
"Fåglarna utvecklades ur en grupp små dinosaurier som gick på två ben. De tillhörde gruppen Theropoda tillsammans med bland annat Tyrannosaurus rex. Dessa dinosaurier var försedda med fjädrar. De tidigaste fjädrarna var dunlika och gick inte att flyga med. De fungerade kanske i stället som värmeisolering. Dessa dinosaurier kan nämligen ha varit jämnvarma. I så fall höll de en konstant kroppstemperatur högre än omgivningens, precis som dagens däggdjur och fåglar. En annan möjlighet är att en färgad fjäderdräkt möjliggjorde signalering mellan individer inom arten, precis som hos många av dagens fåglar."
"Hos vissa dinosaurier utvecklades fjädrar som påminner om nutida fåglars vingpennor på frambenen, hos andra på både frambenen och bakbenen. Sådana fjädrar kunde fungera som bärplan vid flygning. Detta är ett exempel på så kallad exaption. Exaption innebär att strukturer eller organ, som utvecklats med en funktion, i det här fallet gångben och fjädrar, får en helt annan funktion. Exaption är en mycket vanlig evolutionär mekanism."
"Som en anpassning till flygning utvecklades de dunlika fjädrarna till sådana fjädrar som dagens fåglar har på vingarna och stjärten, vingpennor och stjärtpennor, se bilden ovan. På flygfjädrar utgår strålar från skaftet och från strålarna utgår bistrålar. Hakar på bistrålarna håller ihop strålarna så att fjädern bildar ett så kallat fan, en skiva som kan utöva kraft gentemot luften. Vingfjädrar som används till att flyga med måste vara asymmetriska, det vill säga fanet måste vara smalare på ena sidan om skaftet än på den andra. Framkanten på en vingfjäder måste nämligen vara smalare än bakkanten, annars är den inte stabil i en framifrån kommande luftström. En viktig anpassning till flygning hos dagens fåglar är att svansen förkortats till en så kallad pygostyl och ersatts av stjärtpennor. Stjärtpennorna gör det lättare för fåglarna att manövrera i luften. Dagens fåglar har fortfarande närmast huden kvar dunfjädrar som framför allt bidrar till deras värmeisolering.
Man trodde länge att fjädrar utvecklades direkt ur de fjäll och plåtar som finns hos många reptiler och även på benen hos dagens fåglar. Numera menar de flesta dock att fjädrarna är en nybildning som uppträdde hos dinosaurierna och således inte omvandlade fjäll eller plåtar. Dock finns det hos ryggradsdjuren grundläggande genetisk mekanism i huden genom vilka olika specialiserade hudstrukturer kan utvecklas ur förtjockade överhudsstrukturer, så kallade plakoder. Troligast är att kräldjursfjäll, fågelfjädrar och däggdjurshår utvecklades parallellt med varandra, men att de alla härstammar från en hudstruktur som fanns hos en gemensam förfader till kräldjuren, inklusive fåglarna, och däggdjuren. Denna hudstruktur bildades under fosterutvecklingen ur en speciell typ av plakod, som senare under evolutionen utvecklades i olika riktningar.")
***
Okej, så det som jag tycker mig ha exemplifiera är att en evolutionär förklaring ger ett perspektiv på varför-frågor, men att den måste kompletteras med mekanistiska hur-svar ur biologin och genitiken. På samma sätt som korrelation bara är ett empiriskt filter på en tänkt mekanism - ett test av en hypotes - så är evolutions-förklaringen bara ett sätt att rimlighetsbedöma en hypotes. Det är en berättelse om varför ett anlag kom att dominera en population, inte hur egenskapen som anlaget medför uppkommit eller fungerar.
Detta är viktigt, eftersom de förklaringar i pavlov-kategorin som föreslagits för placeboeffekten ser ut som följer (källa):
"Placeboeffekten är ett svårförklarat fenomen som inte tycks ha någon vettig biologisk grund. Det är klarlagt i en lång rad vetenskapliga studier att kroppen kan bota sig själv från en lång rad sjukliga tillstånd om man tror att man får ett läkemedel, även om läkemedlet ifråga bara är en bluff, som sockerpiller eller vanligt vatten.
Men det finns en hypotes om att det kan vara en evolutionär fördel att utveckla förmågan att ”lura” kroppen till självläkning. Den hypotesen har nu visat sig hålla streck när den testats i en datormodell.
Idén går ut på att vårt immunförsvar är kostsamt att hålla igång. Det är så kostsamt att en organism som ständigt håller immunförsvaret i förhöjd beredskap riskerar att tömma sina energiresurser.
Istället väntar kroppen på en signal som säger att det är läge att starta försvaret, att nu är chanserna goda att besegra en infektion."Notera att den "biologiska grunden" är oförklarad, och att förklaringen i övrigt bara handlar om varför egenskapen "att lura sig själv" kan tänkas ha ett överlevnadsvärde. Det hela rör sig om en ickeförklaring, ur ett mekanistiskt perspektiv.
***
"Placebo" har accepterats som ett stop sign, när vi i själva verket - likt vilken som helst treåring - borde ha frågat oss varför i helvete uppstår placeboeffekten? Hur!?
Vi har accepterat en låda som det står "PLACEBO" på, utan att någonsin titta i lådan. Nu när vi tittar i lådan är den tom.
Frågor:
Vilka andra stop signs accepterar vi utan vidare förklaring eller förståelse? Himla många, så klart, i vardagen, eftersom vi inte är experter på allt. Mer intressant - vilka stop signs accepteras av respektive vetenskaplig disciplin?
Dvs., vilka lådor har vi glömt att öppna? Vissa kanske är tomma. De bra lådorna innehåller istället en ny låda, som t.ex. Newtons låda, som innehöll Einsteins låda. (Strängteorins låda är nog tom, dock.)
Och: Kan vi någonsin nå en ultimat förklaring av någonting? Kan vi hitta en sista låda?
Och då kommer vi till filosoficirkelciterandet för dagen:
Antropofagi:
"[Detta] för oss in på en ytterligare fråga, kanske främst intressant för den reduktionistiskt lagde.Cirkeldeltagare M (tidigare flitigt citerad i allsköns sammanhang, som här och här):
Vi har tidigare pratat om att modellen av verkligheten är stratifierad, och att våra discipliner i bästa fall bekymrar sig om olika stratum - men att längs ner är allting typ kvarkar, eller vem fan vet, sannolikhetstillstånd i kvantvågrörelser, jag vet inte någonting om detta bevare mig väl.
Så, givet att vi kräver av hypoteser/mekanismer/förklaringar att de ska vara 'inuti lådan' - hur långt inne? Har inte varje låda bara ännu en låda i sig? Är det inte bara en russian doll-situation i evighet ner till kvarknivå eller vidare?
Vi MÅSTE kanske (och vi GÖR det definitivt) acceptera förklaringar på låd-nivå.
Så åderlåtning är kanske en helt okej lådnivå för sin tid - och placebo (pavlovs betingning verkar vara go to-mekanismen...) för sin. Men frågar vi efter nästa låda... NIX! Fanns ingen låda i den lådan! Den lådan var tom! En epistemologisk återvändsgräns, mina vänner.
Så, att hitta de nya 'placebo'-lådorna, är kanske egentligen bara någon slags naturlig progression i att ta sig djupare in i det så vitt vi anbelangar oändliga lådkomplexet.
Som jag brukar tjata om såg Freud psykologin som ett nödvändigt ont, en klumpig approximation som vi skulle slippa när vi fick koll på de underliggande fysikaliteterna, signalsubstanserna och neuronerna etcetera.
Psykologin har öppnat massor av lådor. Vissa innehöll nya lådor. Men bara en låda är rätt. Genom den lådan kan vi rent principiellt komma till lådkomplexets botten."
"Vad gäller RDT (Russian Doll Theory), så håller jag med om att vi måste acceptera låd-förklaringar som mekanistiska. Faktum är att detta är besläktat med några av de mest intressanta filosofiska problemen vi har.
Vad innebär en reduktionistisk förklaring? Att reducera en process på en nivå till processer på lägre nivåer? Varför är den lägre nivån (oftast i mängd massa räknat) mer grundläggande för verklighetens bestånd? Om vi accepterar att verkligheten är deterministisk, och olika beskrivningar av den enbart handlar om hur man mäter den, så måste alla nivåer vara lika verkliga? Kan det vara så att reduktionisten endast kräver att det man reducerar till är enklare enligt något mått? Vilket mått? Informationsmängd? Entropi?
Man skulle kunna tro att förklaringen är mest sann på den nivå där processen initieras. Men detta är en feltanke. För om verkligheten är deterministisk, och ingenting således kan initieras 'mer' på någon särskild nivå än på en annan, så existerar intention på alla nivåer samtidigt. Det betyder att den psykologiska förklaringen till varför en person handlar på ett visst sätt inte är mer sann än kvark-förklaringen och vice versa.
Men en förklaring är ju mest intressant på den nivå där den 'makes most sense'. T.ex. om jag ska förklara varför en komplicerad datorsimulering har fått ett visst utfall så är det ganska ointressant att beskriva processorns tillstånd vid varje tick. Säg att vi betraktar ett specifikt tillstånd i processorn. För att förklara hur vi kom dit är det antagligen mest intressant för oss att beskriva utifrån simuleringen på hög nivå. Omvänt, om vi betraktar en temperaturupplevelse så är den mest intressanta förklaringen hur hudceller reagerar på medelhastigheten hos den omgivande luftens partiklar, och hur reaktionen skapar en informationsprocess i kroppen och hjärnan.
Så vad är en intressant förklaring? Och vad är en abstraktionsnivå? Vad är en låda?
Ifall man anser att vetenskapens syfte är att få oss att förstå verkligheten (snarare än att bara bygga modeller som kan prediktera vad som helst) så är detta avgörande frågor för att förstå vad förståelse är.
Låt oss säga att en låda kräver ett system som kan representera en beskrivning av en fysisk process, där representationen kräver mindre information och/eller energi än att lagra/utföra själva processen som den representerar, samtidigt som den är uttömmande nog att initiera processen givet tillförd energi vid behov. I så fall kan man tänka sig att lådan måste ha gallrat bort en viss mängd information för att människan ska känna sig nöjd. Det kanske har att göra med huruvida den nya lådan går att bygga ihop med befintliga lådor? Typ som med Lego. Små-Lego är kompatibelt med Duplo, Duplo är kompatibelt med Quatro, så alla tre går att bygga ihop. Men plockar man bort Duplo så kan man inte längre koppla på små-Lego-lådor på sina Quatro-lådor.
Frågan är då... Är verkligheten en funktion av lådornas existens? Eller är lådorna passiva lagringsenheter som finns för vårt eget höga nöjes skull?
Även här äntrar vi medvetande-filosofins härliga gränsland. För precis som det verkar rimligt att anta att medvetenheten om det egna medvetandet påverkar verkligheten, så verkar det rimligt att anta att låd-tankar (och tankar om lådor) påverkar verkligheten. Påverkligheten. verkligen... på riktigt... *pust*
Således, om vi betraktar ett givet fenomen så måste högnivå-förklaringen vara mer relevant (inte bara mer intressant), än lågnivå-beskrivningen, ifall lådan på hög nivå hade mer kausal sprängkraft i skeendet som gav upphov till fenomenet.
MEN! Om lådans existens var avgörande för fenomenets uppkomst... så är vi obligerade att förklara lådan. Och hur gör vi det, om inte i termer av den process på lägre nivå som lådan är tänkt att representera!? Och så vidare, och så vidare...
Jaha, verkligheten va visst ett mysterium i alla fall..."
***
Sammanfattning:
Vi bör inte nöja oss med mindre än en mekanistisk förklaring.
Men, ofta kommer vi kanske inte djupare, pga. "pallar inte", "har inte tid", bryr oss inte", eller "har inte tillräckligt hög teknologisk nivå".
Vi måste ändå ständigt öppna lådor som är viktiga för oss. Det räcker inte att kolla "korrelation", eller t.ex. "rimligt rent evolutionärt". Detta är icke nog.
Hur djupt vi någonsin tar oss i lådkomplexet återstår att se.
Lådan märkt "placebo" verkar i alla fall ha varit tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar