1800-tals-geologen Charles Lyell gjordes till åtlöje av sin samtid. Antropofagi återvänder till sin bloggpostföljetong Din käpp i ekorrhjulet, i syfte att ge Lyell upprättelse.
***
En man kanske går på ett Naturhistoriska Riksmuseum med sin tvååriga son. De kanske hakar på en guidad tur, mest för att tvååringen tycker att det fascinerande att guiden har röda kläder. (I Stockholm, där dessa individer kanske bor, har alla svarta kläder.) Guideturen kanske stannar till vid en mäktig fossil:
 |
Såhär kanske fossilen såg ut. Om en ska tro presentationen på Naturhistoriska riksmuseets hemsida.
|
Guiden kanske berättar att fossilen föreställer det som på folkspråk kallas en fisködla, dvs. vad vi i intelligentian refererar till som ichtyosaurus. Guiden kanske berättar att fisködlan var en havslevande reptil, som till sin form var snarlik dagens marina däggdjur, med skillnaden att fisködlans stjärtfena slog i sidled istället för i höjdled, dvs. paddlade horisontellt istället för vertikalt. Således mer lik en haj än en delfin just i detta avseende.
Guiden kanske också berättar att fisködlan hade feta bensköldar kring ögonen, som kunde stängas för att skydda mot trycket när fisködlan dök ner i djuphavet för att fånga bläckfiskar och andra fisködlor.
***
Ichtyosaurus upptäcktes i slutet av 1600-talet. Den första kända avbildningen härrör från 1699. Man trodde då att det rörde sig om någon slags fisk, vilken en ju kan förstå. Det första kompletta skelettet verkar ha samlats ihop i början på 1800-talet. Bilden nedan är från 1824.
1800-talsfolket visste inte riktigt hur de skulle klassificera det mäktiga marina djuret. Man insåg att element av skelettet var reptillika, men anatomin överlag var fisklik. En hypotes som lyftes var att exemplaret representerade en övergång mellan fiskar och reptiler inom den religiösa hierarkin Scala naturae. Gud är översta djuret i denna skala. Nedanför henom har vi änglar, stjärnor, kungar, vanligt folk, vilda djur, etcetera i en fallande skala.
(I växtsegmentet av Scala naturae är svampar längst ner, vilket är intressent givet Road to Eulyses-teorin om mykofila och mykofoba kulturer, och konspirationsteorin om att äpplet i edens lustgård egentligen var en hallucinogen svamp som kristendomen var tvungen att tabu-isera för att skapa ett monopol på spirituella upplevelser.)
Eftersom 1800-talet var cirkusens och djurparkernas och dylika koloniala jippons glada dagar, fanns både organisation och publik för att förevisa de funna fossilen. Fisködlan rönte stor uppmärksamhet. Mest kittlande var det att tänka sig att den inte var utdöd, en uppfattning som den presbyterianska pastorn George Young stod för.
Geologen Charles Lyell menade även att fisködlan förmodligen var utdöd, men nog skulle återuppstå, (eftersom jorden var evig). Denna uppfattning ansågs i samtiden komisk, vilket gav upphov till karikatyrer:
Lyell, din löjlige jävel. Vi skrattar till vi gråter. Nej förresten. Vi skrattar tills du gråter.
***
Fisködlans evolutionära ursprung har varit omstritt även i modern tid. SVT Nyheter rapporterar emellertid om att "den felande länken" påträffats:
"Den sedan länge utdöda ichthyosaurien var ett vattenlevande kräldjur som levde under jura-perioden och tillhörde gruppen fisködlor. Den var en sorts reptil motsvarighet till vår tids delfiner med samma långa nosar och avlånga kropp. Forskarna har vetat att landlevande kräldjur någon gång utvecklades mot att bli vattenlevande, men man hittade aldrig de tidigaste arterna som tog initiativet till att krypa ner i vattnet. Men nu verkar forskare ha hittat ett fossil som har tillhört en tidigare och mer primitiv variant av ichthyosaurien och som verkar vara den länk mellan land- och vattenlevande djur som man så länge saknat.
Fynden, som gjordes i Kina av forskaren Da-Yong Jian och hans kollegor, presenterades i veckans nummer av tidskriften Nature. Den nyupptäckta arten, som forskarna kallar Cartorhynchus lenticarpus, tros ha levt för ungefär 248 miljoner år sedan, under epoken Trias. Cartorhynchus var ungefär 40 cm lång och hade stora sälliknande fenor med vilka den kunde ta sig runt på land men även simma i vatten.
/.../
'Det här är en väldigt viktig upptäckt. Tidigare trodde man att fisködlorna var ett helt eget släkte men de här resultaten bevisar att de faktiskt tillhör samma grupp som de kräldjur vi har idag, som krokodiler och ormar. Dessutom bekräftar det att själva gruppen fisködlor har utvecklats i det hav som på den tiden täckte Kina' säger" Thomas Mörs, försteintendent på Naturhistoriska Riksmuseet.
Fynden, som gjordes i Kina av forskaren Da-Yong Jian och hans kollegor, presenterades i veckans nummer av tidskriften Nature. Den nyupptäckta arten, som forskarna kallar Cartorhynchus lenticarpus, tros ha levt för ungefär 248 miljoner år sedan, under epoken Trias. Cartorhynchus var ungefär 40 cm lång och hade stora sälliknande fenor med vilka den kunde ta sig runt på land men även simma i vatten.
/.../
'Det här är en väldigt viktig upptäckt. Tidigare trodde man att fisködlorna var ett helt eget släkte men de här resultaten bevisar att de faktiskt tillhör samma grupp som de kräldjur vi har idag, som krokodiler och ormar. Dessutom bekräftar det att själva gruppen fisködlor har utvecklats i det hav som på den tiden täckte Kina' säger" Thomas Mörs, försteintendent på Naturhistoriska Riksmuseet.
Fisködlan har således krälat ner från land, liksom våra tiders marina däggdjur.
(Här kan noteras att gruppen marina däggsdjur är polyfyletisk, vilket innebär att dagens arter utvecklats parallellt. Dvs., flera olika arter har stigit ner i havet. T.ex. är sirendjuren närmare släkt med elefanterna än med sälarna. Av dessa utvecklingslinjer är några idag utdöda. Vi minns med sorg de flodhästliknande desmostylia och de marina björnarna kolponomos.)
Förutom nedkrälande från land delar fisködlan en annan egenskap med de marina däggdjuren. De är många och olika långa. Shonisaurus sikanniensis verkar har varit den största, och blev över tjugo meter lång. Andra arter blev under en meter. Inte alla existerade samtidigt. De äldsta kända fynden är omkring 250 miljoner år gamla. De sista fisködlearterna tros ha dött ut för ca 90 miljoner år sedan. Ack tidens gilla gång.
***
Det mäkta mäktiga med ichtyosaurus är hur lika de är nämna marina däggdjur såsom delfiner och späckhuggare. Vi kan även konstatera att fisködlorna, till skillnad från andra reptiler, faktiskt födde levande ungar - likt de flesta däggdjur och t.ex. vissa hajar gör.
("Många tror att föda levande ungar är specifikt för däggdjur. Så är det inte. Det finns många hajar som föder levande ungar, och åtskilliga kräldjur, både ormar och ödlor. Dessutom finns det fem arter däggdjur vars ägg inte kläcks i samband med äggläggningen. Sålunda lägger de fem arterna av kloakdjur, som lever i Australien, på Tasmanien och på Nya Guinea, ägg, trots att de alltså är däggdjur.")
En kan ibland fråga sig om inte pingvinerna är nästa generations sälar eller sjölejon. På grund av sitt äggläggande hindras pingvinerna emellertid från att helt lämna landbacken. Det verkar vara ett svårt evolutionshopp att göra. (Fiskar och hajar som lägger ägg lägger en helt annan typ av ägg än vad fåglar gör. Vilket du redan vet om du duktigt äter din belugakaviar varje morgon.)
("Birds constitute the only vertebrate class that is both rich in species number and exclusively oviparous. The puzzling abscence of avian viviparity /.../ is particularly striking in view of the high frequency with which viviparity has evolved in other vertebrate groups. /.../ The only non-avian class that lacks the live-bearing mode is the class Agnatha (lampreys and hagfish), whose few species also lack such prerequisites for viviparity as internal fertilization and a vascularized chamber for incubating the developing eggs. Both these features are present in birds.")
***
Tillbaka till Charles Lyell. Den moderna geologins pappa företog sig resor så vidsträckta som till Sverige och Danmark. Killen var fan all over the place! Lyell var kompis med Darwin, men hade inte mycket till övers för dennes evolutionsteori. Däremot anses Lyells egen utvecklingslära ha legat mycket nära Darwins. En man med något litet bakom pannbenet ändå. Dråpliga ichtyosaur-karikatyrer till trots.
Dråpliga karikatyrer eftersom att Lyell trodde att fisködlorna skulle återuppstå! Vilken dumhet, va?
***
Exempel på en nutida evolutionsbiolog är Stephen Jay Gould. I hans klassiska verk Eight little piggies (1993) skriver han:
"Ichtyosaurs are a group of marine reptiles with bodies so fishlike in external form that they have become the standard text-book example of 'convergence' - evolved sililarity from two very different starting Points as independent adaptive responses to a common wnvironment and mode of life (wings of birds and bats, eyes of squids and fishes). Ichtyosaurus are not closely related to dinosaurs, thought they arose at about the same time and became extinct before the great wipeout that ended the dinosaurs' reign som 65 million years ago.
/.../
In considering the convergence of ichtyosaur upon fish, we marvel most at the form and location of finns and paddles - the machinery of swimming and balancing. The fore and hind paddles are, perhaps, least remarkable, for ancestral structures are clearly present as front and back limbs of terrestrial forebears - and these can be modified, as whales and dolphins have done, to forms better suited for sculling than for walking. But the dorsal (back) and caudal (tail) finns are boggling in their precision of convergence with analogous structures in fishes. For the terrestrial ancestors of ichtyosaurs obviously possessed neither back nor tail fin, and ichtyosaurs therefore evolved these structures fram scratch - yet they occupy the position, and maintain the form, that hydrodynamic engineers deem optimal for propulsion and balance."
***
Fisködlans och de marina däggdjurens likheter är analoga, inte homologa. Homologi innebär att morfologiska eller genetiska egenskaper har samma ursprung. Vilket t.ex. de analoga strukturerna "vingar", hos fjärilar respektive fåglar, inte har. Det är själva ändamålsenligheten som står för likheten. Den optimala formen för ett syfte, utmejslat under ett evolutionärt tryck där den mest optimala DNA-molekylen förmår reproducera sig.
Lyell var kanske inte så jävla korkad ändå. Det visar sig att fisködlorna, till sin form, faktiskt mer eller mindre återuppstod. Optimal hydrodynamisk form. Föder levande ungar. Misstogs för fiskar. Det här är beskrivningar som passar väl in på både fisködlor och valar.
Föga anade Lyells samtid att han redan hade fått rätt, för sisådär 50 miljoner år sedan när den första marina däggdjursfamiljen gjorde sin nedstigning i böljorna.
***
Men om Chales Lyell hade rätt... Då kan väl den samtida George Young också ha haft det? Ni minns va; den presbyterianske pastorn som menade att fisködlorna inte var utdöda.
Lämningar av fisködlor har påträffats i norska fjordar. Exempel är janusaurus och palvennia. Och enligt Youngs teori så kanske de fortfarande är verksamma där nere i havsdjupen.
Det värsta med hela historien är väl att den norska besöksnäringsindustrin mörklagt sanningen i alla dessa år. För att inte skrämma bort badande turister, givetvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar