Den här ranten om identitetspolitik, liksom den här, påbörjades ett antal gånger i ungefär följande form - jag parafraserar alltså mig själv:
I postnihilismens tidevarv måste folk lajva att de bryr sig, vilket leder till att politiska åsikter inkluderas i den egna identiteter. Men, begreppet "post-nihilism" - tror jag mig själv ha myntat - indikerar att man faktiskt passerat stadiet faktiskt bry sig, via stadiet inte bry sig, till stadiet låtsas bry sig. Spelat engagemang, för att inte gå under av tristess i totalt normvakuum. Syntetisk känsla av mening måste genereras för att fylla nihilismens avgrund - för att ersätta havererade intersubjektiva fenomen.
Detta var så pass jävla skjutet från höften att jag varje gång raderade texten och utgick från någon annan marginellt mindre korkad tanke istället.
Men, hör och häpna. I den här podden säger Harris' gäst Douglas Murray EXAKT DETTA! Sista segmentet i samtalet (jag transkriberar slarvigt):
"In the absence of meaning all sorts of things happen. I have a long part in my book on Houllebecq, the great poet of meaninglessness. He is a nihilist as well as a genius /.../ And I think that there is likely that people do that, find meaning in other ways, very misdirected. Often very disastrous /.../ There will be some people who end up revolting out of some kind of habit /.../ against what is good /.../ I think to a great extent this is it, a lot of people are finding meaning in politics. /.../ Barricade manning, and nazi identifying /.../ that's what giving their life purpose /.../ If it's not about getting to the truth or better organising a society //så kommer du aldrig enas med någon annan//."
Är det så att Houllebecq-läsning ofelbart leder till utfallet "tro att postnihilism leder till skapande av mening genom inkorporerande av åsikt i identitet"?
Detta gör ju inte mitt tjöt om "post-nihilism" och meningsskapande mer korrekt - bara mindre originell. Däremot var det ytterst sjukt att höra sin egen förkastade tanke återges mer eller mindre ordagrant i en podd av en gubbe som ligger längre ner i hala-rasist-backen än Harris.
Kopplat till identitetspolitik är det hur som helst värt att notera att själva det tänkta sambandet är motsatt. Här handlar det ju inte om att göra identitet av politik, utan att göra politik av identitet. Istället för att skapa mening av åsikt, skapar man åsikt av upplevd grupptillhörighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar