Bevisa mig fel

Judith Kiros har skrivit en väldigt bra text i DN – läs vettja. Kiros summerar pedagogiskt borgar-debatörrernas tillkortakommande vad gäller förståelsen av den strukturella rasismen. Jag har varit inne på att strukturell rasism är ett svårt begrepp, och på att borgar-skribenterna lever i symbios med sina mer extrema motsvarigheter inom den "svenskvänliga journalistiken". Låt mig ta det igen.

Högern gillar inte strukturer, rent vetenskapsteoretiskt. Det går inte att tänka i termer av strukturer utan att samtidigt ifrågasätta hela dum-liberalismens idébygge. Högern slår därför ifrån sig – bl.a. genom att, som Kiros påpekar, genom att hävda att den som identifierar strukturer också skapar problemet. (Jag har tidigare skrivit om detta här.) Enligt Kiros gäller struktur-skygglapparna dock rasistiska strukturer i betydligt större utsträckning är sexistiska strukturer:

"Generellt utgår man från att sexistiska strukturer existerar, och de samverkar med och reproduceras av sexistiska handlingar. Vi är också (oftast) överens om att en person inte behöver vara en 'sexist' för att agera sexistiskt. Tyvärr är vi är långt ifrån den nivån vad gäller den svenska diskussionen om antirasism."

Angående nämnda höger/extremhöger-symbios, då. Jag har skrivit att normalhögern vill normalisera rasism genom att jämställa dem med andra politiska åsikter. Ett nytt exempel på denna tendens kommer, föga oväntat, från Svenskt Näringslivs-håll. Almega-bossarna tycker alltså att V och SD är lika illa. På samma sätt har Reinis m.fl. tidigare anfört att (den klassiska vänsteråsikten att) "alla som arbetar i Sverige ska omfattas av drägliga arbetsvillkor" = "ut med packet".

Vidare har normalhöger-trollen Arpi och Birgersson anfört att "rasistisk ideologi" måste ses som en diskrimineringsgrund helt analog med t.ex. kön, ålder, sexuell läggning, eller etnicitet. Återigen ett sätt att relativisera rasism.

Det Kiros föreslår är att borgarna borde börja tänka konstruktivt; hur kan man på högerflanken arbeta antirasistiskt? Istället är de fast i att hejta på antirasismen som den ser ut idag, en vänster-dominerad folkrörelse. Det hade varit oändligt trevligt om Birgersson et al hörsammade uppmaningen.

Personligen tror jag dock inte att högern vill arbeta antirasistiskt. Allting tyder på att normal-högern och extrem-högern behöver varandra alldeles för mycket.

Angående det jag skriver ovan om (o)förmåga att identifiera strukturer skulle en slutsats kunna vara att det inte ens är teoretiskt möjligt att arbeta antirasistiskt utifrån en borgerlig utgångspunkt. Birgersson med flera höger-tjommar får gärna försöka bevisa mig fel.