Knarknytt! Knarknytt! Kom och få edert knarknytt!
Din källa till narkopolitiska nyheter i tryckt format, dvs. eminenta Situation Stockholm, rapporterar att Stockholms sprutbyte blir permanent. Detta då ca 90 pers om dagen byter sprutor där, med återlämningsgrad på 94 procent, samt i och med att den allmänna ordningen i närområdet inte störts. I positiva anda kan nämnas att socialdepartementet nu rekommenderar en sänkning av åldersgränsen på sprutbytet till 18 år, istället för 20 som är fallet idag. Det går lite framåt ibland ändå!
Samma upplaga - ute nu! - rapporterar också från Portugals 15-årsfirande av avkriminaliseringen. Vi lägger lite iPhone-laddarsladd i förgrunden som en futuristisk effekt:
Rapporteringen knyter ann till den trade-off som Antropofagi diskuterat här, nämligen, hur många personer offrar man vid en avkriminalisering i termer av individer som annars inte hade börjat knarka? Inte någon, eller i alla fall mycket få, tyder exeplet Portugal på. Kanske räddar man tvärt om någon eller några:
"Antal heroinberoende har halverats och färre människor sitter i fängelse. Hiv-infektioner bland droganvändare har minskat dramatiskt, likaså dödliga överdoser /.../ helt klart är att rädslan att många fler skulle börja bruka droger efter en avkriminalisering bara var en rädsla."
Kontentan är då att de som väl knarkar får det mycket bättre, samt att inte fler - kanske färre - knarkar. Plussummespel på den!
(Obs. Portugal började på en sinneshögnivå av heroinbruk, vilket också diskuteras i artikeln. Det hade kanske ändå planat ut, vem vet.)
***
Antropofagi har tidigare lämpat en öppen cliffhanger till alla läsares förtret. Det gällde hur länder som på olika sätt reglerat narkotikamarnaden har utvecklats sett till kriminalitet. Frågeställningarna som lyftes var:
"Hade vi legaliserat och reglerat, hur hade det då påverkat den organiserade brottslighetens 'näringsstruktur'? Hade intäkterna minskat, eller hade man sysslat med annat? Beror rekryteringen på narkotikan, eller på t.ex. socioekonomiska faktorer? Har våldsupptrappning och konflikter ett eget liv, oavsett knarket?"
Låt oss återvända till dessa frågor.
***
En sak verkar i alla fall vara säker. Förbudspolitiken lyckat å sin sida inte hämma narkotikans spridning i samhället, trots att massiva resurser har investerats. Cato-institutet skriver:
"Futile efforts to enforce prohibition have been pursued even more vigorously in the 1980s and 1990s than they were in the 1920s. Total federal expenditures for the first 10 years of Prohibition amounted to $88 million - about $733 million in 1993 dollars. Drug enforcement cost about $22 billion in the Reagan years and another $45 billion in the four years of the Bush administration. The federal government spent $16 billion on drug control programs in FY 1998 and has approved a budget of $17.9 billion for FY 1999. The Office of National Drug Control Policy reported in April 1999 that state and local governments spent an additional $15.9 billion in FY 1991, an increase of 13 percent over 1990, and there is every reason to believe that state and local expenditures have risen throughout the 1990s.
Those mind-boggling amounts have had some effect. Total drug arrests are now more than 1.5 million a year. There are about 400,000 drug offenders in jails and prison now, and over 80 percent of the increase in the federal prison population from 1985 to 1995 was due to drug convictions. Drug offenders constituted 59.6 percent of all federal prisoners in 1996, up from 52.6 percent in 1990. (Those in federal prison for violent offenses fell from 18 percent to 12.4 percent of the total, while property offenders fell from 14 percent to 8.4 percent.)
Yet as was the case during Prohibition, all the arrests and incarcerations haven’t stopped the use and abuse of drugs, or the drug trade, or the crime associated with black-market transactions. Cocaine and heroin supplies are up; the more our Customs agents interdict, the more smugglers import. In a letter to the Wall Street Journal published on November 12, 1996, Janet Crist of the White House Office of National Drug Policy claimed some success:
Other important results [of the Pentagon’s anti-drug efforts] include the arrest of virtually the entire Cali drug cartel leadership, the disruption of the Andean air bridge, and the hemispheric drug interdiction effort that has captured about a third of the cocaine produced in South America each year.
'However, she continued, 'there has been no direct effect on either the price or the availability of cocaine on our streets.'"
Those mind-boggling amounts have had some effect. Total drug arrests are now more than 1.5 million a year. There are about 400,000 drug offenders in jails and prison now, and over 80 percent of the increase in the federal prison population from 1985 to 1995 was due to drug convictions. Drug offenders constituted 59.6 percent of all federal prisoners in 1996, up from 52.6 percent in 1990. (Those in federal prison for violent offenses fell from 18 percent to 12.4 percent of the total, while property offenders fell from 14 percent to 8.4 percent.)
Yet as was the case during Prohibition, all the arrests and incarcerations haven’t stopped the use and abuse of drugs, or the drug trade, or the crime associated with black-market transactions. Cocaine and heroin supplies are up; the more our Customs agents interdict, the more smugglers import. In a letter to the Wall Street Journal published on November 12, 1996, Janet Crist of the White House Office of National Drug Policy claimed some success:
Other important results [of the Pentagon’s anti-drug efforts] include the arrest of virtually the entire Cali drug cartel leadership, the disruption of the Andean air bridge, and the hemispheric drug interdiction effort that has captured about a third of the cocaine produced in South America each year.
'However, she continued, 'there has been no direct effect on either the price or the availability of cocaine on our streets.'"
***
Upp till bevis då för legaliseringssidan.
Vi har redan varit inne på det Schweiziska fallet. Här sammanfattas den historien, inklusive ett fall i narkodöd till noll och ett fall i "felony crimes by patient" med 80 procent. Dock säljs det fortfarande olagligt heroin i städer där det också finns kliniker. Och det är inte så att Schweiz har legaliserat eller ens avkriminaliserat - de bara erbjuder laglig möjlighet att injicera för tunga missbrukare. (Här är lite mer detaljer.)
Olika länder har lite olika perspektiv på huruvida legalisering och liknande åtgärder skulle kunna hämma organiserad brottslighet. I denna paneldiskussion i FN tycker t.ex. Thailands talesperson att så inte är fallet - men inga särskilda bevis presenteras. Singapores talesperson tycker att alla får säga sin mening, men att Singapore själva banne mig inte tänker bryta upp familjens helgd eller uppmuntra knarkare med löjliga skadelindrande åtgärder. (Svenske kändisen De La Reguera får fö. också göra sig hörd.) Paneldiskussionens övergripande slutsats är emellertid att förbudspolitiken inte öht. fungerat. Bevis för effekter på organized crime ser jag dock inte mycket av.
En organisation som heter Partnership for Drug-free Kids vill framhålla att "legalizing drugs will not be a 'silver bullet' that will make organized crime disappear." Detta kan en väl hålla med om. Count the Costs vill istället framhålla att drogtrafik
"is one of the biggest Revenue generators for organised crime worldwide. It has spawned a range of other criminal activities, including international Money laundering and widespread corruption. The untaxed profits are also often reinvested in expanding criminal operations in other areas such as extortion, kidnapping and robbery."
Samma rapport hänvisar till UNODCs beräkning gällande att knarkmarknaden 2005 omfattade ett marknadsvärde på 13 miljarder dollar på produktionsnivå, 94 miljarder dollar på grossistnivå, och 332 miljarder dollar på konsumentnivå. En UNODC-rapport från 2011 anger att illegal knarkhandel utgör en femtedel av all världens kriminalitet, och är den i särklass mest profitabla verksamhetsgrenen. En rapport från 2007 beräknar den illegala vapenmarknaden till i sammanhanget futtiga 1 miljard dollar.
Cout the Costs-rapporten hänvisar också (liksom i tidigare inlägg nämna Chasing the Scream) till alkoholförbudspolitiken back in the dayz. Våld var norm i alkoholbranschen då, liksom i knarkbranschen idag. Exempel i rapporten är att nära hälften av alla mord i LA relaterar till knarkuppgörelser mellan kriminella. I Mexiko dödades mellan 34 000 och 40 000 personer i drogkriget mellan 2006 och 2010 - en period som sammanfaller med president Calderons krigsförklaring mot drogerna (se sidan 9 i rapporten för morbid figur).
En analytiker som heter Steve Lefleur menar att legalisering av lätta droger skulle kapa benen på organiserad brottslighet. Från ett svenskt perspektiv är det här en ganska dum idé. De stora ohälsoproblemen kring narkodöd och blodsmittor uppstår kring injektion av opioider, amfetamin-preparat, och komplementer som t.ex. benzodiazepiner. Att legalisera gräs skulle inte göra mycket för folkhälsan. Dessutom har Sverige inte samma problem med mass incarceration som t.ex. USA håller sig med, och således inget behov av att frigöra x miljoner sängplatser på Kumla som pot heads idag upptar. Och tillgripelsebrott (egen term) såsom stöld, snatteri, inbrott och rån bedömer jag främst kopplar till just heroinister, som tvångsmässigt måste uppbåda ca 60-70 tkr i månaden bar aför knart. Men, visst, gängen på Seved som skjuter varandra verkar sälja weed i rätt stor utsträckning, så kanske har Lefleur en poäng ändå.
***
Nämen skit i det här nu. Det är inte jättelätt att hitta grejer kring organiserad brottslighet, som inte inkluderar antagandet att en massivt intäkts-ras inom knarkbranschen också skadar annan verksamhet. I själva verket kanske det är tvärt om: Att alla som smugglar knark helt enkelt övergår till att smuggla vapen och horor istället. Vem vet liksom.
Hur som helst sätter jag mina pengar på att legalisering är svaret. Låt oss ge Uruguay och Kalifornien några år på nacken, och så tittar vi på hur brottsstatistiken utvecklas där.
Förresten, studier visar redan på fall i crime i delstater i USA som har legaliserat marijuana. Men det verkar främst röra sig om stöldbrott och liknande, och säger kanske inte så mycket om den organiserade brottslighetens utveckling.
Slutparentes är att den organiserade brottsligheten fick ett enormt uppsving under alkoholförbudet i USA (Al Capone och allt det där) - men det är inte helt tydligt var samma personer och deras pengar tog vägen efter att förbudet hävdes. Mindre våld och lagbrott, ja, men kanske de bara blev Donald Trump eller nåt. Mexikanska drogkarteller kanske bara startar en snabbmatskedja och ett politiskt parti och fortsätter vara skurkar. Iofs., så länge tiotusentals slipper dö så kanske det inte är hela världen om en eller annan drogbaron lyckas överföra sig själv till den legala sektorn. Låt oss tänka klart på det här en annan dag.
(Tidigare inlägg inom det narkopolitiska områden: Knark och conformation; hur farligt heroin är; knarkvåld; receptet; laglydighet; äckliga buffén; dumheterna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar