Dagens Arena skriver om Björn Savén, som försnillat miljarder. Mannen har cashat in skattepengar i avregleringens tid, men själv inte bidragit till stadskassan.
När samhället ständigt a) plundras av välfördsoligarker och b) berövas miljarder pga. skattefusk, hur kan en då prata om försörjningsbördor och köttberg? De akuta hoten mot vår samhällsordning är inte invandring, arbetslösas myckna lättja, eller entreprenörsfientliga regulatorer – allt detta är blott borgarnas bländverk och illusioner. Hoten mot välfärdsstaten är privatisering, vinstjakt och skattefusk, och vidhängande system-legitimitets-erosion. Det är de rika jävlarna som vi ska vara rädda för, inte utblottade flyktingar eller fattiga sjuka.
Antropofagi har tidigare rapporterat att EU-kommissionens antikorruptionsrapport betonar avregleringar och privatiseringar som den farligaste riskfaktorn för korruption. Ska en lyssna på Anna Dahlberg i Expressen så är detta helt korrekt. Dahlbergs lilla rant belyser också problemet med att som Antropofagi peka ut exakt vilka som är bovar eller ej – istället ser vi en blurrad zon mellan klassisk organiserad brottslighet, och den mer phat cat-iga eko-brottsligheten som Björn Savén får representera.
Dahlberg skräder icke orden:
"Attackerna mot välfärdssystemen följer ofta samma mönster: de kriminella skaffar sig falska identiteter, falska kontrolluppgifter och en företagsfasad och börjar sedan sitt plundringsstråk genom det offentliga.
Detta är en oerhört allvarlig kriminalitet. Det är ett systemhot mot välfärdsstaten och vi riskerar att finansiera framväxten av allt mäktigare kriminella nätverk. Därtill sätts konkurrensen ur spel när seriösa företag tvingas tävla med skojare och bedragare."
Svängdörrarna mellan politiker-kastet och vinst-pundarna i näringslivet är sedan tidigare väl klarlagda. Att kostym-gangstrarna på andra sidan av truppen obemärkt övergår i motorcykelgäng och andra sammanslutningar, ger att näringslivet är en kanal för impulser från den organiserade brottsligheten till beslutsfattarna. Så är det i maffia-kontrollerade Italien, och så är det i ökande utsträckning i Sverige idag.
Dessa samband reducerar oss övriga medborgare till en skock nyttiga idioter vars arbetes frukter och rättmätiga delar av kakan flödar till ett fåtal banditer, som dessutom skrattar åt oss. När ser vi Thomas Möller på statsministerposten?
Antropofagi har även slitit en del av sitt hår angående det jag själv kallar för neofeodalism – det faktum att vi (EUs skattebetalare) betalar någon slags tionde till adeln. Bokstavligt talat alltså – det är kungar och baroner det rör sig om. (Läs om Antropologis definition av "neofeodalism" här.)
Dagens ETC lyfter nu frågan, och visar att många miljarder går till adeln i Sverige. Att kungen får flera miljoner är kanske en petitess i sammanhanget, men sticker givetvis en smula i ögonen. Varför, oh varför, ska människor som äger feta slott och vidsträckta ägor dessutom ges ytterligare medel från skattebetalar-kakan? Kan vi någon stans inse att det finns individer, i Sverige och annorstädes, som har lite mer trängande behov?
Rika människor är en världsfrånvänd skara med grandiosa egon. Samtidigt bölar borgar-kören om att "ställa krav" på nyanlända flyktingar. Som för övrigt flyr från krig, ni vet det där som svensk vapenexport lever av.
Smaklösheten tävlar med skamlösheten, som tävlar med osakligheten. Det stora plundret fortsätter, och borgarna försöker tillsammans med rasisterna få oss att titta åt ett annat håll. Ack hur jag hoppas att vi inte faller för deras simpla trick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar