***
Din irrationalitet är mitt förtret. (Hädanefter ska denna blogg-post-serie översätta refererade LessWrong-poster på rim för att göra dem lättare att integrera som strategier i det egna sinnet. Jmfr. all rapp-baserad visdom, t.ex. "don't get high on your own supply".)
Detta är en utmärkt sammanfattning av den klassiska och mycket uttjatade liberala plattityden om att dö för moståndarens rätt att yttra sig. (Minns emellertid att "Aldrig någonsin har det kommit någon moralist eller någon präst [eller någon liberal ledarskribent] för att ta emot slagen i [den förtrycktes] ställe eller dela med sig av sitt bröd.") Inte minst är det en superduper-kommentar på Lars Vilks-debaclet.
Magnus Norell (omskriven här, här, här och här) stör sig i Kalifatets återkomst på undfallenheten mot Lars Vilks hotbildare. Antropofagi håller med om just denna del, då jag sedan länge slagits av hur Vilks underförstått anses skola skylla sig själv. Jag tycker att man alltför ofta hör ramsor i stil med att "visst är det fel att mordhota Vilks och spränga hans lilla stuga, men han är islamofob och kränker i onödan och bidrar till den kommande förintelsen av Europas arabiska diaspora-population."
LessWrong: "'I think [Lars Vilks] said something wrong, therefore, I will argue against what [..]he said, but I will not set h[im] on fire, or try to stop h[im] from talking by violence or regulation...'"
Vad ska jag då lära mig av detta? Det beror lite på perspektivet.
1). Jag är militant islamist. Jag bör då dra slutsatsen att jag inte ska sätta eld på Vilks, utan att jag istället ska argumentera mot honom.
2). Jag är social justice warrior-vänster. Jag bör då dra slutsatsen att militanta islamister inte ska sätta eld på Vilks, utan istället argumentera emot honom.
3). Jag är Magnus Norell. Jag bör då dra slutsatsen att social justice warrior-vänstern gärna får argumentera emot Vilks, så länge ingen sätter eld på någon.
4). Jag är Antropofagi. Jag bör då dra slutsatsen att Magnus Norell gärna får argumentera emot social justice warrior-vänstern. Och jag ska inte heller sätta eld på någon, så länge de inte sätter eld på mig. (Jag antar att jag måste nyansera det här gamla skit-resonemanget en smula.)
"We are all of us players upon that vast gameboard; and one of my interests for the Future is to make the game fair. The counterintuitive idea underlying science is that factual disagreements should be fought out with experiments and mathematics, not violence and edicts. This incredible notion can be extended beyond science, to a fair fight for the whole Future. You should have to win by convincing people, and should not be allowed to burn them. This is one of the principles of Rationality, to which I have pledged my allegiance.
People who advocate relativism or selfishness do not appear to me to be truly relativistic or selfish. If they were really relativistic, they would not judge. If they were really selfish, they would get on with making money instead of arguing passionately with others. Rather, they have chosen the side of Relativism, whose goal upon that vast gameboard is to prevent the players - all the players - from making certain kinds of judgments. Or they have chosen the side of Selfishness, whose goal is to make all players selfish. And then they play the game, fairly or unfairly according to their wisdom."
Problemet med denna rationalistisk-liberala uppfattning är analogt med det klassiska skolboksproblemet med demokrati. Om alla får rösta, kan de som vill avskaffa demokratin vinna valet. Och på samma sätt, om alla får säga vad de vill, kan de som ljuger och bedrar mycket väl vinna debatten och forma diskursen. Demokratin och rationalism-liberalismen innehåller således självdestruerande eller självmotverkande komponenter; eller kanske snarare akilleshälar.
Jag tror inte att utvecklingen nödvändigtvis går framåt. Inte att sanningen är förutbestämd att vinna. Snarare tror jag att rationalism-liberalismen, återigen analogt med demokratin, är en spelteoretisk strategi som kan ge plussummevinster i spelet. Men, som dock är sårbar för vissa andra spelstrategier, som vet att utnyttja akilleshälarna ifråga.
Som SSC noterar är det sannolikt ett förfelat syfte att argumentera emot de irrationella med irrationella strategier, bara för att en inbillar sig att de icke är mottagliga för rationella argument. Magkänsleargument undanbedes således.
Att sätta eld på Lars Vilks är ett typiskt magkänsleargument.
***
Policy-debatter ska ha dubbla kravatter. (Det här jädra rimmandet går ju som på räls!)
"Saying 'People who buy dangerous products deserve to get hurt!' is not tough-minded. It is a way of refusing to live in an unfair universe. Real tough-mindedness is saying, 'Yes, sulfuric acid is a horrible painful death, and no, that mother of 5 children didn't deserve it, but we're going to keep the shops open anyway because we did this cost-benefit calculation.'"
Är inte det här bara exakt vad en sosse skulle säga tho? Eller ett fd. miljöpartist-språkrör, nuförtiden.
***
Correspondence bias is borgerlighetens psoriasis. (Det här rimmet är ganska mycket upp till läsarens/uttalarens betoning.)
Ett kognitivt bias som kallas correspondence bias innebär att en tenderar att förklara sitt eget beteende utifrån situation, men andras beteende utifrån konstitution eller personlighet.
LessWrong-posten argumenterar för att vilket som helst slumpvist utvald persons vilken som helst slumpvis utvalda egenskap sedd som genetisk disposition, med stor sannolikhet ligger nära genomsnittet för samma egenskap i hela människogruppen.
Då Antropofagi inte sällan frustreras över att borgare och andra fän förväxlar försvar och förklaring, tar jag detta som ett mycket starkt argument för att beteenden förtjänar att förklaras. Här kan vi se att strukturperspektivet - i den stratifierade verkligheten - ger oss väldigt mycket förståelse, eftersom situation (=omständigheter) höggradigt förklarar beteende.
Det verkar som att borgerligheten som grupp, eller kanske som livsåskådning, lider av en svårartad släng av correspondence bias. Det är personliga, moraliska egenskaper som lyfts fram som förklaringar för beteenden i de illa sedda grupperna.
Följande citat återkopplar till mekanism-konceptet: "But mechanisms sound more complicated than essences; they are harder to think of, less available. So when someone kicks a vending machine, we think they have an innate vending-machine-kicking-tendency."
Vi inser således att "borgerlighet" är en oförmåga att se verklighetens struktur-stratum, och en oförmåga att förstå mekanismer. Vi har konstaterat att mekanismer = good explanations, och återigen anländer vi till slutsatsen att "borgerlighet" innebär en oförmåga att förklara. Detta till förmån för en förhöjd förmåga att moralisera.
"To understand why people act the way they do, we must first realize that everyone sees themselves as behaving normally. Don't ask what strange, mutant disposition they were born with, which directly corresponds to their surface behavior. Rather, ask what situations people see themselves as being in. Yes, people do have dispositions—but there are not enough heritable quirks of disposition to directly account for all the surface behaviors you see."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar