Antropofagi har tidigare, vid läsning av Vi vantrivs i kuturen, menat att Freud själv kände sig låst av sin tids begränsningar och egentligen bara väntade på vetenskapens landvinningar. Psykologin och psykoanalysen var något han fick hålla till godo med i väntan på att den riktiga medicinska vetenskapen lyckades kartlägga hjärnan, signalsubstanserna och nervsystemet. Detta visar sig bland annat i att Freud förutsäger t.ex. seratonin och dopamin, samt att han är en jädra biologist och förklarar alla beteenden med en biologisk-funktionell eller evolutionsteoretisk grundsyn. (I Vantrivs t.ex. att barn känner trygghet hos pappa för att pappa skyddar mot vilddjur.)
Antropofagi trodde att denna spaning var unik, och att jag välsignat världen med mina ljuva och nyskapande insikter. Men ack. Så läser jag en bok från 1985.
Oliver Sacks skriver, i Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, följande:
"Mot seklets slut blev det uppenbart för mera skarpsynta iakttagare - Framförallt Freud i hans bok om afasi - att den sortens kartläggningar [som reducerade komplexa kognitigva funktioner till tydligt avgränsade delar av hjärnan] var för enkel, att all mental verksamhet hade en invecklad inre struktur och måste ha en lika sammansatt fysiologisk grundval. Freud ansåg att detta i synnerhet gällde vissa rubbningar av igenkänningsförmågan och varseblivningen, för vilka han myntade termen 'agnosi'. All egentlig förståelse av afasi eller agnosi skulle enligt hans åsikt krva en ny, mer avancerad vetenskap."
Det tycks alltså som att Antropofagis landvinningar är spark genom öppen dörr. Mer än sorgsen över detta känner jag mig dock bekräftad i min Freud-läsning. Och ännu mindre negativ till Freud än tidigare.
Detta innebär iaf., i den eviga debatten mellan psykologen och psykiatriker (kanske främst psykoanalytiker och psykiatriker), att inte ens psykologernas (psykoanalytikernas) pappa ger dem rätt. Freud hade faktiskt varit typ neuropsykiatriker idag, sannolikt. Totalt ointresserad av drömtydning och fallossymboler. Bara signalsubstanser och neuroner för hela slanten. Freud hade varit ense med Cullberg och Antropofagi. En förpassare av psykoanalys till humanismens stinkande sophög.
Adjöss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar