Antropofagi

måndag 3 juli 2017

Surrogatmödraskap och Syndafallet

 
Ett mycket intressant Radio Lab-avsnitt i sammanhanget är Revising the Fault Line. Första segmentet handlar om en man vars hjärnskada lett till barnpornografikonsumtion, vilket väcker ansvarsfrågan ur rent juridisk synpunkt. Det andra segmentet handlar om att revidera slutsatserna från det första segmentet, med slutsatsen att "fri vilja är den biologi vi ännu inte känner till".
 
Peter Gärdenfors bok (tidigare diskuterad/nämnd här och här) diskuterar frågan om hur jaget konstrueras. I senaste Arkiv Samtal samtalar Peter med sin son om boken, och kommer då in på fri vilja-diskussionen. Simon Gärdenfors kommer ut som fullödig determinist, och formulerar ett performativt perspektiv på tid väldigt väl (jag parafraserar ur minnet): Man bara glider runt och upplever det som är förutbestämt. Pappa Peter vill inte riktigt sätta ner foten i fri vilja-debatten, men konstaterar att vi har betydligt mindre av fri vilja än vad vi i allmänhet inbillar oss.
 
I det nedanstående vill jag diskutera fri vilja utifrån fallet surrogatmödraskap, samt utifrån en biblisk-utomjordisk dimension.
 
***
 
En intressant fri vilja-diskussion är den om surrogatmödraskap. (Radiolab, P1 Dokumentär.) Detta är en sk. svår fråga, och därför intressant. Antropofagis magkänsla är "förbjud", men Antropofagis rationella uppfattning är "tillåt".
 
Jag ser surrogatmödraskap som ett av de yttersta symptomen på världens ojämlikhet. Själva sjukdomen är givetvis fattigdomen och ojämlikheten. Givet en vidrig värld är surrogatmödraskap emellertid en möjlighet för utblottade och desperata kvinnor att kapitalisera på sina livmödrar. Att ta ifrån dem denna möjlighet leder förmodligen inte till en större individuell nytta för dessa kvinnor - om vi inte antar att de oftast fattar ett dåligt eller dåligt underbyggt beslut, vilket väl iofs. inte är orimligt att tänka sig kan vara fallet rätt ofta. Det är bara taskigt att göra folk väldigt fattiga, och sen dessutom ta ifrån dem deras sista desperata utväg för att den tycks oss osmaklig.
 
P1-dokumentären som länkas visar att det är ett sälj-argument för klinikerna att "kvinnorna vill hjälpa barnlösa", vilket allt tyder på är lögn. De svenska (i det här fallet uppenbart lågbegåvade) barnlösa kunderna intalar sig också att deras surrogatkvinna faktiskt har altruistiska snarare än enbart ekonomiska motiv. Detta uppenbara sätt att lösa en kognitiv dissonans indikerar att vi inte finner ekonomiska motiv som tillräckliga för att konstituera en äkta fri vilja-situation. Viljan måste bygga på något annat än en önskan att höja sin levnadsstandard, tycks vi i allmänhet mena.
 
Diskussionen hamnar för Antropofagis del i frågan om vilken levnadsstandard vi anser är tillräcklig för att möjliggöra ett tillräckligt fritt val för att vi ska acceptera det som fritt. I frågan om prostitution, surrogatmödraskap och dylikt anser jag att det är någonstans runt 10.000 kr i månader, givet svenska kostnadsförhållanden. Således bör vi införa en GBI någonstans på denna nivå (kostnadsjusterad givetvis), och sen säga att alla får göra vad de vill. Det kan givetvis då finnas personer som väljer att sälja sin njure eller att knulla en fet gubbe, för att få ännu högre levnadsstandard. Däremot ska valet aldrig stå mellan att svälta/se sina barn svälta respektive sälja njure/knulla gubbe.
 
I verkligheten finns emellertid inte GBI - däremot gott om jävligt fattiga människor. Här anser jag för tillfället att surrogatmödraskap-förbud sannolikt inte skulle gynna dessa fattiga. Däremot visar ovan länkade dokumentärer + sunt-förnuft-kännedom om kapitalismen att det är mellanhänder som tjänar mest pengar. Själva surrogatmammorna kanske får förhållandevis mycket pengar givet sin povra utgångspunkt, men någon annan tjänar ännu mer pengar på deras uppoffringar och lidande. Här är det således viktigt att säkerställa att det de facto är just surrogatmödrarna som får alla pengarna, och inte någon girig klinikchef. Dessutom visar dokumentärerna på olika former av orimliga osäkerhets-faktorer och utnyttjande som självklart måste stävjas. Branschen är smutsig, men blir inte nödvändigtvis renare av att kriminaliseras.
 
Det finns även anledning att beakta likheter och skillnader mellan surrogatmödraskap och adoption. Adoption är på flera sätt "värre" - här är det ju också ett barn som fråntas sina föräldrar, och vise versa, fast i ännu större utsträckning eftersom barnet inte plockas förrän lite senare i livet, och dessutom är biologiskt släkt med de föräldrar som lämnas, men inte med de som blir vårdnadshavare. Surrogatmödraskap är lite cleanare härvidlag. (Ofta rör det sig emellertid också äggdonation, dvs. inte biologiskt släkt med nya vårdnadshavar-mamman heller.)
 
Skillnaden mellan adoption och surrogatmödraskap är givetvis att barnet i surrogat-fallet annars inte hade funnits. Eftersom vi är för abort, kan vi inte gärna anse att surrogatmödraskap skapar extra nytta genom att generera barn som annars inte hade funnits. Däremot kan vi konstatera att surrogatmödraskaps-situationen leder till en separation som annars inte hade hänt, vilket vi tycker är dåligt, samt psykologisk och fysiologisk påfrestning för surrogatmamman och i många fall även påtagligt socialt stigma. När det handlar om adoption är det ju ett befintligt barn, som ändå hade funnits, som i idealfallet lyfts ur fattigdom och får ett materiellt sätt bättre liv.
 
Liksom med adoption finns det såklart systemiska risker med surrogatmödraskap, såttillvida att sjuka incitamentsstrukturer byggs upp där aktörer kommer vilja kidnappa barn/lura potentiella surrogatmammor på olika sätt. Då vi i regel har att göra med lågutbildade, fattiga och utsatta individer är riskerna härvidlag självklart värda att ta på allvar. Vilket också verkligheten visar, med fall som kidnappade kinesiska barn, etcetera.
 
Ett argument som Antropofagi mött avseende surrogatmödraskap är att "män minsann inte behöver bära barn i nio månader, som sedan grymt tas ifrån dem". Detta argument är för mig svagt - det kan istället ses som att kvinnor faktiskt har en möjlighet som män inte har. Fattiga män har bara njurarna att erbjuda, eller bögsex för all del, medan kvinnor kan sälja både surrogatmödraskap och heterosex (dock såvitt jag vet svårare med homosex, pga. sexköpare i regel män - här kanske porrbranschen har något att erbjuda).
 
Slutligen rör det sig givetvis om en gränsdragningsproblematik. Vi mår inte bra av tanken på att fattiga människor säljer sina inre organ för att slippa se sina barn svälta. Detta är en än mer extrem variant av att allt är till salu, än till och med surrogatmödraskap. I andra ändan på detta spektrum anser vi givetvis att det är okej att sälja en tavla man målat, eller för den delen sitt arbete för att gynna phat cat-ägare till snabbsmatskedja (förlåt, skräpmats-) eller teknikkonsultföretag.
 
Organhandel förekommer emellertid redan, och vi ser således inte att förbud är en vattentät lösning för att stävja det vi ogillar. På samma sätt förekommer prostitution oavsett om det är illegalt eller legalt. Diskussionen om huruvida förbud leder till mer eller mindre lidande och o-nice-het är en levande diskussion - så även för surrogatmödraskap, får jag anta.
 
Sammanfattningsvis: För jävligt att världen är vidrig. Förbjuda surrogatmödraskap kan kännas rätt, men kanske inte leder till bättre liv för fattiga kvinnor. Vi kan betrakta surrogatmödraskap som ett ofritt val, utan att vilja förbjuda det.
 
Alla och envar är välkomna att inkomma med motargument.
 
***
 
Antropofagi har skrivit en smula om Three Worlds Collide. Med utgångspunkt i fri vilja-diskussionen kan en påstå att Normal ending representerar utilitarismens seger, dvs. att mänskligheten väljer att maximera nyttan i universum. True ending representerar istället de fria viljans seger; mänskligheten väljer det sämsta alternativet, bara för att de vill.
 
Jämförelsen med Syndafallet ligger inte långt bort. Människan väljer bort max-nytta (Edens lustgård) till förmån för frihetet aka. missär och evig plåga. Den abrahamitisk-teologiska lösningen på fri vilja-problemet har varit att (i alla fall inom kristendomen) beskriva fri vilja som möjligheten att välja fel. (Kyrklund tar upp samma sak, vilket jag gått igenom tidigare.)
 
Vi kan således betrakta Maxnytta/Utilitarism som ett meta-moraliskt värde, och Frihet/Fri vilja som ett annat meta-moraliskt värde. Här anar vi den klassiska konflikten mellan Vänstern och Högern. Vilket också återspeglar sig i Vänsterns benägenhet att argumentera empiriskt eller utifrån evidens (en representation av verklighetens faktiska ordning), respektive Högerns (eller i alla fall liberalismens) benägenhet att resonera teoretiskt (frihet och fri vilja är ju som vi sett rent teoretiska begrepp, och högerns existensberättigande går ut på att det är okej att välja en icke nyttooptimerad situation för människorna, dvs. tillåta onödigt lidande pga. godtycke).
 
Maxnytta mot Frihet, således. Eller i spelteoretiska termer, cooperate mot defect. Återigen ser vi analogin till Höger-Vänster-dikotomin, där Vänsterns värdegrund handlar om kollektivism, total/kollektiv nytta, samarbete och samordnings-strukturer - medan högerns värdegrund handlar om den enskildes rätt att välja att inte samarbeta, även om detta får negativa konsekvenser för den totala nyttan (i vissa fall även för den defectande aktören).
 
Utilitarism/Samarbeta/Vänster vs. Frihet/Avhopp/Höger. Det är en ganska underbar konceptuell syntes om jag får säga det själv.
 
Tillbaka till Syndafallet. Svenska Wikipedia anger att "berättelsen har paralleller i de myter om ett ursprungligt tabubrott, som finns inom olika kulturer och som förklarar människans situation i världen." Det här verkar rimligt - att bryta ett tabu är att verkligen defecta - tänk dig t.ex. det här glada gänget. Tabun är en finfin mekanism för att inskärpa vissa beteenden inom en viss grupp, dvs. att upprätthålla en fångarnas dilemma-situation. Som fallet g-code.
 
Syndafallet bestraffades på en rad sätt. Wiki igen: "Kvinnan bestraffades med att havandeskapet skulle bli mödosamt, födseln smärtsam, hon skulle åtrå sin man och han skulle råda över henne."
 
Detta knyter ihop säcken, eller hur? Jag syftar givetvis på surrogatmödraskaps-diskussionen ovan. Ack den teologiska ironin när rika kvinnor köper sig fria från förlossningssmärtorna! Då har kapitalismen verkligen ersatt kristendomen, and then some. Straffet för att defecta har outsourcats till fattiga nepalesiska kvinnor. Individualismen har hittat ett kryphål som inte ens gud förmått täppa igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar