Antropofagi

lördag 31 januari 2015

Fotboll, med händerna

Amerikansk fotboll. Vad fan vet en om det? Inte ett skit. Men som matcho-sport saknar det förmodligen motstycke. Kolla bara på hur Ann Coulter tycker att ett ökat intresse för europeisk fotboll, på bekostnad av amerikansk, är "a sign of nation's moral decay". Coulters rant väver in alla konservativa paradgrenar:

1) Främlingsfientlighet: "No American whose great-grandfather was born here is watching soccer. One can only hope that, in addition to learning English, these new Americans will drop their soccer fetish with time."

2) Hat mot progressiva: "Liberal moms like soccer because it's a sport in which athletic talent finds so little expression that girls can play with boys."

3) Fishy inställning till evolutionslära: "You can't use your hands in soccer. (Thus eliminating the danger of having to catch a fly ball.) What sets man apart from the lesser beasts, besides a soul, is that we have opposable thumbs. Our hands can hold things. Here's a great idea: Let's create a game where you're not allowed to use them!"

4) Misogynitet: "I resent the force-fed aspect of soccer. The same people trying to push soccer on Americans are the ones demanding that we love HBO's 'Girls,' light-rail, Beyonce and Hillary Clinton. The number of New York Times articles claiming soccer is 'catching on' is exceeded only by the ones pretending women's basketball is fascinating."

5) En inskränkt förståelse av sunt förnuft/common sense: "Despite being subjected to Chinese-style brainwashing in the public schools to use centimeters and Celsius, ask any American for the temperature, and he'll say something like '70 degrees.' Ask how far Boston is from New York City, he'll say it's about 200 miles. Liberals get angry and tell us that the metric system is more 'rational' than the measurements everyone understands. This is ridiculous. An inch is the width of a man's thumb, a foot the length of his foot, a yard the length of his belt. That's easy to visualize. How do you visualize 147.2 centimeters?"

6) Kommunist-skräck: Se gliringen angående Chinese-style brainwashing ovan.

Vad som är intressant är att Ann Coulter mycket väl kan sägas ha helt rätt. Det minskade intresset för amerikansk fotboll speglar, ska en tro pod-casten Radio Lab, en attitydförändring i det amerikanska samhället.



Radio Labs analys landar visserligen i att idrott per se minskar, möjligen (enligt diverse bittra football-coacher) till följd av tevespel. Samtidigt kan pop-psykologen (i mig såväl som i radio-labbarna) inte undgå att förstå en minskande intresse för en sport som "just might kill dudes for money" som ett tecken på maskulinitetsnormens avtagande makt. Den unga football-arvingen, The Tank, vill hellre hålla på med synchronised swimming, och har skuldkänslor efter att ha tvingat en motspelare att bokstavligt talat äta jord. Hans mamma, football-fantast, skrattar nedlåtande och fjolligheterna, men inser samtidigt att återkommande hjärnskakningar ofta leder till CTE, med symptom som depression och självmordstankar. NFL är tungt drabbat.

Killar som vågar bejaka lite mindre våldsamma värden i livet är för Radio Lab ett symptom på utveckling. För Ann Coulter är det ett symptom på degeneration. Säkert skulle dessa två positioner hålla med varandra i allt, förutom den normativa tolkningen. För en konservativ är utveckling nämligen degeneration. (Hollar at SD och KD!) Könsrollernas omdaning är en typisk focal point för detta tankesätt, där homosexualitet och kvinnlig frigörelse för konservativa är symptomet på samhällets förfall (läs t.ex. här och här) och för progressiva är symptom på framsteg och utveckling. (22 inlägg om ca detta hittas under etiketten Normkritik.)

En festlig idé som dyker upp i podden ovan är att amerikansk fotboll är den perfekta sporten för alla som intellektuellt sett är progressiva, men emotionellt sett är konservativa. Fotboll erbjuder våld och macho-ideal, cheerleaders och fascistisk estetik, men blandat med komplexa regler och en ständig utveckling av komplicerade speltekniker och taktiker. Hjärna och hjärta, typ.

Som vänster-posör känner en direkt igen sig i denna rannsakan. Med förebilder som Fela Kuti, Ho Chi Minh och Che Guevara drömde en ung systemkritiker om att själv än dag bli en radikal patriark, vida beundrad för egenskaper som styrka godhet. Thomas Sankara må ha varit en hjälte på många sätt, men är också bärare av, förutom basker, militarismen – ack så intimt förknippad med könsmaktsordningen (även här). Revolutionären ska ha muskler och våldskapital. Fritänkaren ska vara polygamist på det där abrahamitiska viset – Fela hade tolv fruar, Abraham enligt Talmud bara tre. Likt Manne Törnlund vill en aldrig överge ett privilegie, endast växla in det till gynnsam valutakurs.

Alltså, direkt till video-butiken och hyr Oliver Stones football-fetischistiska Any Given Sunday (1999). Macho-epos med omtanke.

(Bonus: Googlade på "sunkiga vänsterideal" och fann detta. "Jag är en rysk vampyr-femme fatale som gillar motorcyklar"?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar