Ofta anförs dekadens som en helt eller delvis förklarande variabel i samband med rikens och imperiers fall (har jag skrivit om här). Antropofagi misstänker att det finns en korrelation, men ingen kausalitet. (Obs – detta bygger på ingen som helst empiri, och nästan ingen eftertanke.)
När samhällen peakar välståndsmässigt är det vanligt att fler människor får det bättre, vilket i princip innebär att dessa individer får en ökad makt. (Jämlikhet är demokrati materialiserat, enligt Antropofagis tidigare åsikts-produktion.) Således är det vanligt att tidigare marginaliserade individer plötsligt kan avsätta resurser för att hävda sina rättigheter. Samhället har också i sin helhet en större kaka, vilket innebär att man har råd att avsätta lite extra resurser till de marginaliserade. Detta tolkas som dekadens – exempelvis kanske personer med funktionsnedsättningar inte längre sätts ut i skogen, samkönade äktenskap tillåts, religiösa minoriteter får lov att hålla gudstjänst, och transpersoner slipper tvångs-steriliseras.
Vad kommer efter regn? Solsken. Vad kommer efter solsken? Regn! Allting är alltid relativt något annat, och efter en välståndspeak blir det således alltid relativt sämre än hur det nyligen var. Därmed följs tillerkännande av marginaliserades rättigheter oftast av en materiell nedgång, vilket felaktigt tolkas (av fascister och deras åsikts-släktingar) som att utökade rättigheter för marginaliserade orsakar en nedgång.
Denna lilla hypotes presenteras av människohjärnans blinda jakt på samband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar