Andra halvan av dokumentären handlar om det efterspel som gick ut på att polisen själva läckte en film som innehöll otrevliga rasistiska uttalanden. Att Beatrice ask är korkad har jag varit inne på tidigare. Det är lite kul att hon, vilket hörs i dokumentären, kommenterar apa-jävel-gate genom att säga att uttalandena representerar en attityd som inte finns inom svensk polis. Word, Beatrice.
Hela upprinnelsen till apa-jävel-gate visar också vilken extrem subkultur polis och rättsväsende kan vara. Man spelar upp filmupptagningen i ett mål där man vill visa att en ungdom har varit drivande i kravallerna. Det är alltså polis och åklagare själva som bjuder allmänheten på den här rasistiska godbiten:
Helt sinnessjukt att man spelar upp det utan att ens tänka tanken att det kan uppfattas som anstötligt. Det är lite som om jag skulle gå in på Konsum och bajsa på golvet, och sen bli förvånad över att folk reagerar med t.ex. äckel och ilska. Polisen har vissa värdegrundsproblem helt enkelt.
Vidare är det ball att den "vänsterextremist" som uttalar sig i dokumentären säger att han skiter i politik och bara vill bråka. Han säger att folk ofta tror att han är medlem i AFA, men att han inte alls har med dem att göra. De tillresta bråkmakare som skapade oreda vid tillfället tycks främst ha varit överklassungar från rikare kranskommuner. Fotbollshuliganer, mer eller mindre. De representerar inte överhuvudtaget de socialgrupper som vänstern värnar om, eller de människor som lever i de kravallutsatta områdena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar