Trädgårdhsarbetet fortsätter

Flera av de senaste in- eller utsikterna stammar från Är svensken människa? Närmast nya Sapiens i läsloggen. Och Trädgårdh börjar få fler spaltmeter än självaste Houellebecq. Syntetiserar allt, som Snyder.

 

Antropofagi har tidigare talat om demokrati som populism, rationalitet som auktoritarianism, socialism som nationalism. Med mera. Det verkar i alla fall klart att "patriotism och krav på allmän rösträtt" kan ha gått hand i hand i Sverige - att jämlikhetssträvan kan ha varit nationalistisk. Heidenstams Ett folk:

 

Så sant vi äga ett fädernesland,

Vi ärvde det alla lika,

Med samma rätt och med samma band

För både arma och rika

 

 

Sverige, har vi sett, är inte som USA eller Tyskland. Vi har också sett att det är det bästa landet, pga. hög tillit, låg korruption, rule of law, stabilitet. Hönan-och-ägget-problematiken är enorm, så klart. Funkar statsindividualismen pga. allt annat, eller funkar allt annat pga. statsindividualismen?

 

Vi noterar i alla fall att rule of law och rättspatos och låg korruption är svenska särarter - eller i vart fall kärnvärden:

 

 

Och, som jag noterat när jag pratat om allas lika värde, så är just likhet inför lagen just detta, institutionaliserat: "Alltså en uppfattning om rättvisa som framförallt understryker samhällelig jämlikhet - att alla ska behandlas lika - och individuellt oberoende, att rättskiparna ska vara självständiga och inte kunna påverkas." (Som sagt samvarierar jämlikhet och tillit.)

 

***

 

Det är stressande att alla system är så olika, och att kontext verkar så viktigt. En trogen Antropofagi-läsare noterar:

 

"Förresten en synpunkt som framfördes av [kenyansk släkting] när han besökte [staden] nyligen: Att demokrati inte är så jävla lyckat i Afrika i allmänhet, t ex i Kenya då.

 

Vad han menar är att all partitillhörighet, röstande etc är helt enligt 'tribe'-linjer (det finns ett antal större och mindre tribes), och att när det då blir demokratiska val, så blir resultatet en 'licens' for större tribes att sätta åt mindre. Han säger att han hellre hade satt att det internationella samfundet hade pressat mindre just för fria val, och mer direkt for mänskliga rättigheter av olika slag -- dvs han hade varit villig att acceptera en mindre vald ledare, som var mindre benägen att misshandla dom mindre stammarna.

 

Ett motargument är att så var det väl kanske historiskt i t ex USA också --- irlandare röstade på irlandare etc, men på nåt satt försvann den där tribe-tillhörigheten och ingen funderar längre på vem som är irlandare." 

 

(Invändning: kväkare och borderers. Som Antropofagi tidigare nämnt att SSC tidigare nämnt.)

 

Antropofagi kan inte annat än dra sig till minnes en C-uppsats om just Kenyas partipolitiska system. Uppsatsen byggde på lite olika teorier om demokratisk transiton. Slutsatsen blev att Kenya var en stabil, konsoliderad demokrati. Året efter ledde ett nationellt val till etnisk rensning. Så bra funkade de teorierna.

 

Just i Sverige har vi inte haft ett rättighetsfokus:

 

 

"Den svenska socialdemokratin bygger inte på en naturrättslig uppfattning som utgår från att varje människa har vissa oavytterliga rättigheter som inte får kränkas, utan en rättspositivistisk syn som understryker vikten av att formerna för rättsskipning är enhetliga och lika för alla. Innehållet i lagarna bestäms av den historiska situationen [...]"

 

Nä, det kan slå fel ibland, som konstaterats. Är det då frågan om deontologi vs. utilitarism, där Sverige och sossarna står för det senare, och t.ex. USA och liberalerna står för det förra? Vissa historiska exempel tyder på det.

 

 

Kanske borde t.ex. Kenya, eller t.ex. Ryssland, bli bättre på mänskliga rättigheter? Kanske passar "en naturrättslig uppfattning" bra där? Inte för att den hade skadat Vipeholms-patienterna heller, för den delen. Eller knarkarna. Eller romerna, de steriliserade, etcetera. (Även samerna!) Men är det alltid bättre i t.ex. USA, de mänskliga rättigheternas paradis? Där kanske lite likhet inför lagen, och lite utilitarism, inte hade skadat.