Antropofagi

onsdag 14 mars 2018

Blandat om könsdysfori och memetisk evolution

Timbuktu rappar som bekant att "generellt sett är generaliseringar praktiska.../ men generellt sett felaktiga!" Detta skulle jag kunna slösa en tanke på - men som tur är har någon redan gjort jobbet: The Scintillating But Ultimately Untrue Thought.

Ack så underbart med ny, bra blogg. Ett guldkorn (min fetstil):
"You ponder what this matter has taught you about the nature of categorization: what kind of structure does a population of entities need to exhibit in order for an efficient cognitive architecture to find it profitable to reify it as a distinct category of entity? [...]
After some thought, you conjecture that it probably has something to do with having cheap-to-detect features that correlate with more-expensive-to-detect features that are decision-relevant with respect to the agent's goals—"
Så, generaliseringar är praktiska eftersom de låter oss få veta dyrköpt kunskap genom billiga signalement. Vi ser att en form ser ut som en anfallande tiger, och vi får då veta att den är dödsfarlig (vilket aktiverar den prioriterade flyktreaktionen). Eller, vi är en ensam kvinna på natten och får se en man, så vi korsar trottoaren, laddar näven med nyckelknippa och ringer en kompis - istället för att vänta och se om mannen ifråga är av den relativt kvinnor vanliga typ som gärna begår sexualbrott. Cheap-to-detect features that correlate with more-expensive to detect features!

Men okej, "praktiska" verkar de generellt sett vara, generaliseringarna. På vilket sätt är de då "felaktiga", och i vilket avseende?

Tigrar är förmodligen farliga i låt oss säga 99 av 100 fall. Det känns som att generaliseringen härvidlag inte är "felaktig" i något särdeles relevant avseende.

Män är emellertid i de allra flesta fall inte farliga. Är generaliseringen då felaktig? Tja, ja, om du ska betta pengar på om någon given man allt annat lika är en sexualförbrytare, då är din generalisering "män är sexualbrottslingar" faktiskt felaktig. Du är mer sannolik att vinna pengar på att betta på att en given man inte är sexualförbrytare. Jag skulle våga påstå att minst 90 av 100 män inte är sexualförbrytare (givetvis beroende på hur man väljer att räkna Lars Ohly-kategorin).

Är generaliseringen i det beskrivna scenariet då "felaktig"? Nej, inte nödvändigtvis. Om vi bryr oss om kostnaden för att betta fel - dvs. risk att bli utsatt för sexuella övergrepp - tillräckligt mycket, så är det rimligt att sejfa och anta att män på natten är sexualförbrytare.

Det är lite black swanigt sådär. Om risken är liten kan vi ändå vilja implementera kostsamma åtgärder för att minimera eller ta bort risken, givet att kostnaden för realiserad risk är tillräckligt stor. Att bli våldtagen är en stor kostnad, även om risken är väldigt liten. Kostnaden för att anta att en given man är en våldtäktsman är däremot inte jättestor i det beskrivna scenariet - lite jobbigt att byta trottoar kanske, men that's it.

Så, generaliseringen är i den meningen ej felaktig, som överlevnadsstrategi betraktad, även om den i trivial epistemologisk mening sannolikt är felaktig. (Och här får vi kanske svaret på vad Jordan Petersson menar med "sanning" i den legendariskt havererade Sam Harris-intervjun.)

"Having cheap-to-detect features that correlate with more-expensive-to-detect features that are decision-relevant with respect to the agent's goals" är således en del av en större kalkyl, där kostnaden för generaliseringen vägs mot sannolikheten*kostnaden för att inte implementera den strategi som generaliseringen skulle vilja göra gällande. Även om sannolikheten för att generaliseringen är korrekt är låg, kan en väldigt hög potentiell kostnad göra generaliseringen rimlig.

Hur vi faktiskt agerar, dvs. hur denna kalkyl kalkyleras, är naturligtvis inte en jättemedveten process i de flesta fall. Evolutionen har bara dödat dem som har tenderar att göra en dålig sådan kalkyl, och belönat dem som har tenderat att göra en dålig sådan kalkyl. Eller, de som har tenderat att göra en dålig kalkyl har dött. Eller, definitionen av en dålig kalkyl är att man har dött. (Ni fattar. Blind alien god.)

Vi kan emellertid notera att det verkar finnas lite, vad ska vi säga, external costs förknippade med det beskrivna scenariet. Det kanske inte är så kostsamt att gå över gatan av rädsla för en främmande man. Däremot kan kalkylens tendens att välja att gå över gatan delvis vara ett resultat av en inlärningsprocess, där vi iom. någon typ av propaganda eller resonemang eller vad som helst får en lite skevare-än-nödvändigt-kalkyl. Vad vi kallar "fördomar" (mot t.ex. män/invandrare/tigrar) måste väl vara något annat än den rätta kalkylen, och således beskriva att vi åsamkar oss onödiga kostnader (t.ex flyktbeteende) som inte står i proportion till ledet "sannolikhet-för-realiserad-risk*kostnad-för-realiserad-risk" i kalkylen.

Vi kan väl dock också notera att det som kan vara en rimlig kalkyl ensam om natten, kanske inte är en rimlig kalkyl i en anställningsintervju eller what not, och att våra ancestral environment-formade hjärnor kanske inte är hundraprocentigt bra på att göra distinktionen. Vi måste anstränga oss för att koppla om till mode 2, för att tala med Kahneman.

(Mode 1 är typ instinkter - snabba beslut - medan mode 2 är rationellt övervägande. På ett ungefär)

Huruvida generaliseringarna själva, som klass av fenomen, är "felaktiga", är väldigt svårt att uppskatta. Det känns som att de stora felsluten sker just när mode 1 får besluta om mode 2-problem, eller kanske för den delen även vice versa. (Gör inte explicit riskkalkylen med penna och papper medan en tiger äter på din bukvägg.)

Vad gäller män och sexualbrott har vi eventuellt hittat kärnan av feminist-paradigmets inkonsekvens med avseende på könsidentitet. (Bakgrund: Del 3 av 3 i det här inlägget, samt Ekis Ekman-passningen i det här inlägget.) Det finns relevanta cheap-to-detect features som män generellt sett har, och som kan ge oss information om hard-to-detect features som är relevanta för våra mål som evolutionära agenter. Antropofagi har tidigare skrivit om filmen Tangerine:
"Urfeta Tangerine (helt filmad med iPhone) visar på ett itty bitty problem med den gängse förståelsen av intersektionalitet, där transpersoner slentrianmässigt förpassas till makt-hierarkiernas nedre skikt. Visst, Alexandra och Sin-Dee lever inga jätteavundsvärda liv, men när Sin-Dee ska hämnas på sin pojkväns älskarinna (och tillika bottom bitch) framstår transan ändå mest som en vanlig kille som spöar på en vanlig tjej. 
När en snål torsk vill blåsa Alexandra på 40 dollar för att 'hon inte gör sitt jobb' (han tycks lida av erektil dysfunktion) så hoppar Alexandra också ur könsmaktsordningen en stund, med repliken 'you must have forgot that I have a dick too', och släpar medelst råstyrka torsken till en polispatrull. 
Detta inte sagt för att på något vis förringa transpersoners upplevelser, utsatthet, ohälsotal, suicid-frekvens. Det är bara det att killar och fd. killar generellt sett slår hårdare."
***

Det finns mer guld i blogg-gruvan. Antropofagi skrev:
"(Parentes: Antropofagi har ju förstått att group selection är dummare än sju lass hörbygrisar, och vid första anblick känns det som om memetisk evolution är group selection; det handlar ju om grupper av människor, iom. att det handlar om ideologier, kulturer, etcetera motsvarande. Men, kanske är lösningen att evolutionsalgoritmen är substratoberoende; att vi människor är memes:ens substrat; och att det inte alls handlar om grupper, utan om individuella idéer/memes. Detta tåls att tänkas vidare på någon annan gång.)"
Det verkar som att detta har tänkts himla väl på annat håll, så nu slipper jag ägna tid åt den saken (min fetstil igen):
"New ideas are constantly being invented and talked about in the world; some of them catch on, and spread, and spawn entire subcultures and political movements. Given that ideas vary, replicate themselves (from mind to mind, by means of speech or writing), and moreover, aren't equally good at replicating themselves, it can be useful to think of the spread of ideas as an evolutionary process. This is the study of memetics: the winning ideas are not necessarily the ones that are true or useful, but rather the ones that are better at replicating themselves.
True and useful ideas certainly have a selective advantage insofar as humans care about usefulness, but there can be other features of an idea that convey a selective advantage in memetic competition: for example, an appeal to (alleged) consequences of accepting the idea. This is the reason so many religions prominently feature promises and threats of divine reward or punishment: 'Believe X and you'll be rewarded; believe not-X and you'll be sorry' is more memetically fit than 'It happens to be the case that X, but this has no particular further implications,' because the former proposition creates incentives for propogating itself. It doesn't matter that the rewards and punishments don't actually exist—
(at least, I don't think they exist, because I am not a carrier of the X religion meme)
—a human in the grips of the idea will still be genuinely terrified of the punishment. The forces of memetic evolution don't care about the human's fear and suffering, because the forces of memetic evolution is just a pretentious name for the observation that ideas that are better at being replicated, are better at being replicated. It's not an agent that can care about anything."
Hela belief in belief-tanken handlar ju i princip om att det finns många religiösa som egentligen inte är religiösa. Dvs., de förväntar sig egentligen inte den typ av observationer som deras påstådda modell av verkligheter förutsäger. Många katoliker skulle bli förvånade om de faktiskt kände smaken av blod under nattvarden; många jehovas skulle bli förvånade om ett rymdskepp sänkte sig från skyn och hämtade upp de frälsta; många judar skulle bli förvånade om messias gav sig tillkänna; etcetera. (Judendomen kan vara ett dåligt marginalfenomens-exempel här, men ni fattar nog.)

Datapunkt med avseende på jehovas - tydligen är det, enligt anekdotisk hörsägen, vanligt att Jehovas inte pensionssparar. Detta kan tas som en indikation på att de faktiskt tror på att ett rymdskepp kommer hinna hämta dem innan de fyller 65! (En annan stark indikation på tro kan vara att de förskjuter sina barn om de inte vill vara med i sekten längre...)

Robin Hanson poängterar i senaste Sam Harris-poddavsnittet att religiösa idéer i stor utsträckning fungerar som en lojalitetssignal till gruppen. Ju galnare tro, desto tydligare signaleras lojalitet. Här kan vansinniga trosföreställningar förmodligen ha en memetisk evolutions-usp i termer av att dra upp ingruppens gränser.

Detta kan tåla vidare spekulation. Med lite tur löser nån bra blogg den saken medans Antropofagis mänskliga avatar helt enkelt ägnar sig åt sitt day job.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar