Liksom korrespondensen med Tellhed verkar korrespondensen med Jalmert kapitalt misslyckas med att lyfta till nivån "vettig diskussion". Det är visserligen stressiga juletider, men det föresvävar även Antropofagi att han kanske på något sätt är jobbig eller otrevlig. Att vara jobbig eller otrevlig är i sig inget fel - det är ju sas. de andras problem om jag är jobbig - men strategin är dålig för att fåtillstånd givande dialektisk debatt.
Dock vill Antropofagi påstå att han/jag i alla fall anstränger sig medvetet för att vara så trevlig som möjligt. Att jag samtidigt kan uppfattas som jobbig är så klart synd, men sannolikt oundvikligt - det går ju inte att argumentera utan att vara i alla fall lite motvals.
Den konspirationsteoretiskt lagde kanske misstänker att just genusvetare reagerar dåligt på just sakargument. En alternativ hypotes är att just genusvetare tvingas utstå mailbombning av blandat slag från olika killar mest hela dagarna, och att det inte är deras högsta målbild att förevigt vara engagerade i att "ta debatten" med nättroll likt någon slags vid datorn fjättrad Promotheus. (Eller Andromeda... Eller Sisyfos. Fan de älskade att fjättra folk, de där jävla BDSM-grekerna.)
För maximal transparens kommer nu hela den ensidiga korrespondensen, så kan läsaren själv bedöma vad som tycks den mest sannolikt.
***
"Hej Lars,jag läste dig citeras i dagens DN Sthlm. Jag är osäker på hur väl tidningen återgivit vad du sagt, men det dök upp några frågetecken som jag gärna skulle räta ut. Hoppas du kan hjälpa mig!I tidningen läser jag:'Det som utmärker mansrörelser av typen Raw Man är att de betonar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. [...] – Det finns sällan vetenskapliga belägg för de teorier mansrörelser brukar vilja förmedla, vilket gör mig som forskare skeptisk, säger Lars Jalmert.'
Jag tolkar det som att du menar att det inte finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Detta verkar emellertid en smula dels kontraintuitivt, och dels i motsägelse mot forskningens konsensus. T.ex. skriver Hyde 2014 att:'Overall, based on the numerous meta-analyses reported here, there is much evidence in support of the gender similarities hypothesis. Domains in which gender differences are small (around d = 0.20) or trivial (d ≤ 0.10) include mathematics performance, verbal skills, some personality dimensions such as gregariousness and conscientiousness, reward sensitivity, the temperament dimension of negative affectivity, relational aggression, tentative speech, some aspects of sexuality (e.g., oral sex experience, attitudes about extramarital sex, attitudes about masturbation), leadership effectiveness, self-esteem, and academic self-concept.Nonetheless, the gender similarities hypothesis acknowledges exceptions to the general rule. Exceptions to gender similarities, where differences are moderate (d = 0.50) or large (d = 0.80), include 3D mental rotation, the personality dimension of agreeableness/tender-mindedness, sensation seeking, interests in things versus people, physical aggression, some sexual behaviors (masturbation and pornography use), and attitudes about casual sex.'Vidare noterar jag att evolutionspsykologin (t.ex. Baron-Cohen, Campbell, Lippa och Pinker) noterar att människan som art utmärks av en viss könsdimorfism och således biologiskt bestämda könsskillnader på gruppnivå.(Jag noterar också att Charlotta Stern pekar på att genusvetenskaplig forskning kan riskera att negligera dessa skillnader, samt att det finns en svårighet hos vissa att förstå att mindre skillnader i on avarage-ingångsvärde kan få betydliga skillnader i utfall: 'minor differences between distributions can explain striking differences in outcomes'.)En kanske perifer poäng som dock ändå hör hemma här: Vi erkänner i allmänhet otriviala skillnader mellan könen vad gäller 'fysiologiska' egenskaper - se t.ex. diskussionen om hur kvinnliga idrottare med manliga nivåer av testosteron ska få tävla, eller tänk dig vilka som i allmänhet föder barn och ofta ammar. Det synes mig implicera en närmast descartiansk dualism att tro att mentala egenskaper inte skulle kunna skilja sig åt mellan grupper på motsvarande sätt - jag tror inte att Anden och Köttet / Kroppen och Själen är av olika materia, eller att Själen är skapad av Gud medan Kroppen är ett resultat av evolutionsprocessen.Slutligen; det verkar som att det fysiologiska och psykologiska könet bör vara i överensstämmelse för att en ska må bra. Icke-cis-personer tenderar att uppleva könsdysfori, och transpersoner löper större risk för mental ohälsa och suicid.Så: 1) Är du felciterad? 2) Missförstår jag? Eller 3) vill du kalibrera din uppfattning? Om ej 1-3, så: 4) Hur ska jag förstå diskrepansen mellan evidensen och hur du citeras?(Du säger/citeras förresten själv: 'Historiskt sett är idén om män i grupp generellt inte en jättebra idé, man ser ju vart det har lett. Det är inte kvinnor som krigar, säger Lars Jalmert.' Detta implicerar onekligen könsskillnader, eller missförstår jag?)Stort tack på förhand om du kan hjälpa mig att räta ut frågetecknen kring hur du citeras i tidningen!Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
***
"Hej [Antropofagi] och tack för ditt mail med frågor!
Både Helena Hill och jag försökte markera att en del (inte alla) mansrörelser brukar argumentera ungefär så att eftersom vi har olika biologiska kroppar så medför det att vi beter oss olika, d v s har olika medfödda skillnader i beteenden, attityder etc. Att biologiska skillnader återspeglas, medfött, i våra beteenden.
Jag har en annan uppfattning, enkelt uttryckt att vi föds i olika kroppar och att normer i mänskliga strukturer tolkar dessa olika kroppar till olika mönster. Vi gör ju en åtskillnad mellan biologiskt kön och genus, engelskans sex och gender.
Jag har bifogat en artikel jag skrev i Feministiskt Perspektiv för några år sedan som kanske klargör genusforskares 'plattform'. Du är dessutom uppenbart väl inläst på området.
Du citerar också Janet Hyde (som jag för övrigt uppfattar som en av de bästa forskarna med kvalificerademetaanalyser) som pratar om 'gender similarities' och gender differences och inte sex similarities etc.
Hoppas att dessa rader har rätat ut dina frågetecken och än en gång tack för ditt frågande! Den vanligast förekommande responsen till mig på artiklar av detta slag är annars (till skillnad från dig) ett totalt förnekande av genusforskningens kunskap och att jag personligen har fel, fel, fel och inte borde uttala mig eftersom alla vet att män är från Mars och kvinnor från Venus.
Vänliga hälsningar
Lars"
***
"Hej [Lars], tack för ett utömmande och trevligt svar. Tar mig ann din artikel med nyfiken entusiasm.Ha en fin solig söndag!"
Senare, efter att ha läst artikeln:
"Hej igen Lars,
väldigt intressant artikel. Jag tror dock att några av mina frågetecken kvarstår efter att jag läst. Jag måste redan här be om ursäkt om jag blir lite långrandig - jag försöker fatta mig kort, men det är ingenting som jag är särskilt bra på, ledsamt nog. Har du ändå tid och lust att läsa och svara blir jag givetvis väldigt glad!
Jag tar en sak i taget:
1. Du skriver i mailet att du ibland anklagas för att ha 'fel, fel, fel'' av företrädare för olika mansgrupper. Mansgrupperna ifråga har jag ingen koll på, men att ha 'fel, fel, fel' tycker jag inte en ska skämmas för. Det har jag själv ofta, och inget gör mig gladare än möjligheten att korrigera en felaktig uppfattning. Faktiskt tycker jag att kritik och falsifiering är en väsentlig aspekt av 'vetenskap', vilket för mig in på:
2. Diskussionen kring huruvida genusvetenskap är anti[vetenskapligt] eller ej. Du skriver:
'[...] hennes inskränkta syn på att det endast är naturvetenskaper som är vetenskaper kan man i sin tur avfärda med att det är människor som ger mening åt naturen och det är forskarkollektivet som definierar vad som är vetenskap. Det är människor som konstruerar och definierar vetenskap. Det finns ingen vetenskap som är bestämd av naturen, ingen naturlig vetenskap.'
Jag håller så klart med om att själva begreppet 'vetenskap' kräver en definition, liksom alla begrepp - men det är sällan meningsfullt att diskutera 'by definition'. Det intressanta är - i min mening - när vi kan komma överens om en definition, och diskutera utifrån den. Exempel: Det spelar inte så stor roll om vi kallar Pluto för planet eller ej, om vi är överens om alla väsentliga egenskaper. Så även med 'vetenskap'.
Frågan är väl då, förmodar jag, vilka väsentliga egenskaper som vi tycker att någonting ska ha för att få lov att ingå i kategorin 'vetenskap'. Jag antar att diskussionen rör just detta. En vetenskap ska, enligt vad jag ser som konsensussynen, generera falsifierbara prediktioner. [I efterhand noterar Antropofagi att det här är rätt konstigt och slarvigt formulerat, men att den välvillige läsaren ändå bör förstå andemeningen utan någon större svårighet.] Denna popperska definition har sina fördelar - en teori kan sägas bli meningsfull genom att den säger oss vilka observationer som vi bör förvänta oss. Teorin robusthet testas utifrån huruvida dessa förväntningar realiseras. Men, för att säga något om verkligheten måste teorin rent teoretiskt kunna ha fel - dvs. den ska inte likvärdigt väl förklara alla tänkbara utfall eller observationer. Detta är väl i princip vad falsifierbarhetskriteriet handlar om.
Jag har ingen aning om vem Tanja Bergqvist är, men jag noterar att din text inte dröjer vid vilka kvaliteter som en vetenskap bör ha för att meningsfullt kunna kallas vetenskap, och inte heller dröjer sig texten vid huruvida genusvetenskapen de facto har dessa kvaliteter. Istället är min bild att du lutar dig mot en förment majoritetsuppfattning, en slags epistemisk-demokratisk tanke, där förekomsten av genusvetenskapliga institutioner och tidsskrifter tas som intäkt för att genusvetenskapen är en vetenskap. Jag håller med om att det är en viss osannolikhet förknippat med att väldigt många människor som faktiskt tänkt efter skulle kalla någonting en vetenskap om det inte också hade relevanta kvaliteter. Däremot är det inte oerhört osannolikt - exempelvis är merparten av världens innevånare religiösa, en stor del av väljarna i Sverige röstar på SD, och en stor del av all världens teoretiska fysiker tror på strängteorin. Ditt philosophical majoritarianism-argument är således att betrakta som ett ganska lättviktigt bevis. [I efterhand noterar Antropofagi att en väldigt liten andel av Sveriges befolkning röstar på Fi, och att Jalmert sannolikt inte håller med om att detta är en indikation på att Fi har fel i sin analys.]
Intressantare för mig är: Vad är din definition av vetenskap? Varför är just dessa kriterier viktiga? Är det öht. viktigt att kalla något en 'vetenskap', om vi rent hypotetiskt antar att vi inte bryr oss om de vetenskapliga kriterierna? Lever genusvetenskapen upp till relevanta kriterier? Vilka kriterier är det kritikerna tycker att genusvetenskapen inte lever upp till, och varför - alternativt, vilka kriterier är det som du och kritikerna är oense om bör ingå i definitionen av 'vetenskap?
3. När du kritiserar 'biologistiska felläsningar' tycker jag att du halmgubbar en smula. Du säger att det är fel att säga att 'gener har avsikten att föröka sig' eller att 'gener syftar till…', vilket jag givetvis håller med om i sak. Däremot är det väl korrekt att säga att evolutionen är en blind optimiseringsprocess som per definition leder till exakt det utfall vi ser 'nu'/när vi tittar. De DNA-molekyler som överlever och förökar sig kommer att ha överlevt och förökat sig. De som inte överlever försvinner. Att folk i allmänhet tenderar att tillskriva evolutionen en agentskap speglar kanske hur vårt språk är strukturerat, eller hur vår kognition fungerar. (Jag tänker genast på parallellen till animism, där träd och floder ges personligheter.) Det är lätt hänt att en faller in i att tala om syfte eller avsikt när en diskuterar evolution, tycker jag. Men detta kan vi väl försöka korrigera när vi orkar eller när det är viktigt, och annars ha överseende med. Hellre steel-man:a än straw-man:na argument - hellre bemöta motpartens bästa argument - mest välvilligt tolkat - tycker jag.
Så, vad är det genusvetenskapskritikerna menar när de 'hävdar [...] att vi föds olika och att feminister inte accepterar detta'? Jo, förmodligen (som nämnda Stern-studie, förekomsten av Heterodox Academy, allsköns offentlig debatt, samt Svenska Sekretariatet för genusforsknings egna problemformulering indikerar) att genusvetenskapen uppfattas som att den förbiser biologiska könsskillnader, framförallt med avseende på vad vi kan kalla psykologiska egenskaper. Låt mig ge ett exempel:
Den gängse genusvetenskapliga förklaringen till könssegregerade studie- och yrkesval är att olika normer och förväntningar förklarar dessa. (Ett rätt färskt fall är Una Tellheds forskning.) Däremot har denna 'normhypotes' svårt att förklara den sk. jämställdhetsparadoxen.
Varför känner sig kvinnor trygga att läsa högstatusprogram som högskoleförberedande NV-programmet, men inte t.ex. Anläggning och bygg? Dessutom, varför det är tryggare med vissa inriktningar än andra inom samma program? Det är en rätt komplex karta över normer som måste ritas för att förklara alla dessa skillnader, och varför vissa är större än andra. (Se Skolverkets statistik.)
Vi kan även se på arbetslivet - i flera delar tydligt könssegregerat, med kvinnorna i omsorgsyrken och män i tekniska yrken (se t.ex. JämO). Vissa kategorier av yrken är starkt könssegregerade, medan andra har en jämn fördelning. Här tycker jag att "normförklaringen" misslyckas med att förklara varför så är fallet. Många högstatusyrken är ju kvinnodominerade - SCB:s sammanställning visar att flest psykologer är kvinnor (sid 43), i ökande takt flest jurister (sid 38), och definitivt flest veterinärer (sid 56), för att ta några exempel.
Så - om vi steel-man:nar kritikernas argument: Det verkar som (vilket även nämnda Hyde 2014 noterar) att det finns könsskillnader som t.ex. "interests in things versus people" som (även givet en stor överlapp mellan gruppen män och gruppen kvinnor) kan ge en betydande skillnad på aggregerad nivå just avseende studie- och yrkesval. Tillråga på allt, precis enligt de mönster vi ser i utbildnings- och yrkesval i vårt relativt jämställda Sverige. Kritikerna, och även jag själv, drar slutsatsen att bevisen pekar på att biologiska skillnader på gruppnivå förklarar könssegregationen i just detta avseende - men samtidigt är signalerna från genusvetenskapen att det är 'normförklaringen' som är den korrekta. Här noterar alltså kritikerna, och jag återigen även jag själv, en diskrepans mellan bevisläget och genusvetenskaps-konsensus; vilket dessutom får väldigt konkreta implikationer på policy.
(Vi behöver väl inte ens nämna att en statistisk utsaga om två grupper, t.ex. män och kvinnor, inte är en utsaga om någon individ - utan om sannolikheten för att en individ i respektive grupp ska ha vissa egenskaper, allt annat lika.)
Jag blir långrandig nu märker jag, men jag tror att den allmänna uppfattningen är att genusvetenskapen överdriver sin 'likhetshypotes' - samtidigt som det finns starka bevis för icke-triviala könsskillnader, även psykologiskt, på gruppnivå.
4. Jag håller verkligen, verkligen med om att 'det är, som bekant, ganska enkelt att hitta enskilda studier som styrker det mesta.' Good call! Se upp för hen med en studie. Hyde 2014, som du också hade läst så vitt jag förstår, är ju en metastudie som pekar på skillnader. Jag antar att din betoning av distinktionen mellan gender respektive sex differences har att göra med att skillnader mellan män och kvinnor som grupp i utgångläget kan förklaras av t.ex. kultur, eller t.ex. biologi.
(En naiv uppdelning så klart, som samhällsdebatten fö. förmodligen mår dåligt av. Normer är en funktion av vår biologi - och vi har en bred biologisk potential som kan realiseras beroende på miljö. 'Samspelshypotesen' är kanske en vinnare här, så som gyllene medelvägar ofta är.)
Evolutionspsykologernas könsdimorfism, liksom könsskillnader som återfinns oavsett kulturell kontext, pekar på att vissa skillnader sannolikt är mer fixerade och förankrade i det biologiska än vissa andra skillnader. Lite som att bondekvinnor förr i tiden var starkare än dagens elitroddare - miljö! Men, männen i samma miljö var ännu starkare. Eller lite som: Alla kanske dricker, men bara vissa blir alkoholister. Arv + miljö!
5. Jag håller inte med om att Pinker och Baron-Cohen (de andra har jag ingen koll på) skulle vara någon slags charlataner. Du går inte närmare in på varför, och Haavind och Dussauge-länken verkar ha dött. Jag hittar fram till Dussauges 'Sex, lögner och evolutionens förvrängda löften: Harald Eia & Ole-Martin Ihle, Født sånn eller blitt sånn?', men den finns inte tillgänglig i fulltext. Här skulle jag gärna ta del av själva sakinnehållet, eftersom din kritik i kortformatet (av nödvändighet, gissar jag) mer är av det svepande slaget.Ojdå. Som jag fruktade blev det mycket text, och många frågor också. Hoppas det inte tröttar ut dig! Vänliga hälsningar (och glad tredje advent), [Antropofagi]"
***
Givetvis verkar det troligt att en beläst herre som Jalmert har mycket bra svar på alla Antropofagis frågor - dude är ju ändå prewfessah på SU. Pga. exempelvis julestress hinner Jalmert emellertid inte besvara Antropofagis frågor innan Antropofagi två dagar senare ånyo hoppar upp på tangentbordet med alla fyra tassarna:
"Hej igen Lars,
jag inser att du kanske inte har tid att svara på ett så långt och omständigt mail. Kort bara, det viktigaste: Har du möjlighet att förse mig med Dussauges artiklar, som jag inte kan hitta?
Med vänlig hälsning [Antropofagi]"
***
Ack och ve. Ännu inget svar från Jalmert. Vad är det jag gör fel?
Genusvetare, katoliker, killkomiker. Alla lämnar de Antropofagis frågvisshet ostillad. Ack törsten efter svar är mig övermäktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar