Antropofagi

torsdag 15 juni 2017

Perseverera P (romanutdrag ur arkiven)

Ur arkiven från ca 2010. Antropofagis embryo skrev en roman om medvetandet. Kapitel fyra tycks i någon mening ha tagit sin avstamp i en känd filosof, född 1844 i Röcken.
 
 
***
 
Patienten påpekar pustande mitt putsande av piastrar. Putslustigt! På piedestalen prunkar pelargonen, precisa penseldrag pryder praktikens praktfulla paneler. Pajsarens på palataler påtagligt proppade palaver plågar påträngande min person. Påverkar pagoden av palisander parvelns pirrande paranoia? På pricken parodierande passivitetens påtvingade präktighet pratar patienten på.

"Min far var präst, pastor mer precist. Protestant, naturligtvis. Jag uppfostrades mycket strängt, och piasterputsande inför öppna spjäll var bara en av de otaliga saker som inte kunde förekomma."
 
Patientens påstående påföljs av ett patologiskt plirande på pengapåsen. Patetiskt.
 
"Nåväl. Jag lärde mig spela piano, det roade mig kanske, det minns jag faktiskt inte, men det ingick i min uppfostran. Kanske kan tyckas oviktigt, men det var genomgående så. Samma sak med konfirmationen. Det bara ingick."
 
Protestantisk pianist, prästson, påtvingad perverst patriarkala politiska påhitt. Pojken personifierar petrifiering.
 
"Jag tog avstånd från kristendomen. Gud är död, citera mig gärna."
 
Pf-pf-pf! Passionerad passus!
 
"Nåväl, jag vill helst inte dröja vid min uppfostran, men det är väl påkallat med tanke på analysen. Jag är mycket mottaglig för sådana idéer, med tanke på min människosyn."
 
Påståendet passerar - pålitlig psykoanalytisk prestation påkallar pedanteri.
 
"Om vi så närmar oss väsentligheterna, jag tror förresten att opiaterna hade visst inflytande här. Min syn på vetenskap, den är sammanflätad med min syn på medvetandet. Religionen hör också dit."
 
Påpassligt preparat, opium. Pigg på en pipa.
 
"Jag vill egentligen inte förklara mig, det strider lite mot min världsbild, men låt gå för den här gången. Rör jag till det beror det inte bara på min sinnessjukdom, men också på att jag välkomnar den. Ni förstår, jag vill inte ta avstånd från religionen på vetenskapliga grunder. Vetenskapen är för mig lika mycket godtycke som religionen. Det rör sig om olika sorters tro, i en mening."
 
Patienten pratande passade på prasslande papper. Påläst påg.
 
"Det är dock mindre relevant. Vad som egentligen bekymrar mig är sanningssökandet, något som tynger såväl vetenskap som religion. När jag träffade Mr. Fluffy blev jag djupt tagen av vansinnet och godtycket, tankarnas oordning och oförståndet."
 
Psykologen påpekar professionellt patientens prepubertala prägling.
 
"Jag har kommit till insikt, men jag kan inte formulera insikten, för då dör den ut. Jag varken vill eller kan beskriva hur jag kommit fram till insikten. Det plågar mig att alltid vifta undan tankarna, man är så farligt nära att tänka klart ibland. Man måste formulera sig otydligt, annars stelnar formuleringen."
 
Pressande polaritet, pulserande paradox.
 
"Det jag vill komma till är att utomjordingar besöker en planet som är vår hjärna. När de ser sig omkring, finner de att planeten någon gång har betvingats. De ser spår av murar och tempel, vägar och odlingsterasser. Någon sorts civilisation har tydligen funnit platsen lämplig att bosätta sig på, vilket utomjordingarna anser vara idioti. Terrängen är ju alltför otillgänglig och mörk, stubbarna och träden alltför suggestiva, luften alltför tjock av mardrömmar. Planeten är vacker när man läser om den eller ser den avbildad, men inte när man upplever den direkt."
 
Platt parafras på passé passage.
 
"Man kan inte betvinga tänkandet och stoppa in det i en bur."
 
Pinsam plattityd.
 
"Eller, man kan ju göra det. Men när jag spelar piano glömmer mina händer mig, och jag glömmer mina händer. Det är inget man tänker på. Jag vill påstå att tänkandet kan komma ur samma källa. Tänkandet kan befrias från kontakten med medvetandet."
 
Porös plan, pessimism påkallad.
 
"Det hemska är att jag förstör allt när jag pratar om det. Jag kramar ett barn, men då förgriper jag mig på det och det blir vuxet."
 
Pedofili, per se.
 
"Godtycket, jag skiter i om det skapar oförutsägbarhet. Det är ju det som är livet i det levande för helvete! Vi kan inte leva med effektivitet, vi måste ha utrymme för vansinne och felaktiga beslut. Dåraktigt beteende uppmuntras härmed. Jag sjunker djupare ner i sjukdomen, men jag välkomnar det fan ta mig. Jag vill drunkna i det."
 
Påstöter psykologen problem? Påtala påföljd.
 
"Jag välkomnar vansinnet säger jag ju! Jag spottar på rationaliteten! Det är ett falskt ideal. Civilisationens sammanbrott, jag välkomnar det också. Det finns inget liv i det rationella heller. Surrealism och fria flöden, skriv ut det, tryck ut skiten ur hjärnan tills du lever!"
 
Pass.
 
"Min grövsta karaktärsbrist är nog fan min sjukdomsinsikt."
 
Patienten plågas påtagligt. Presumtiv poesi på tapeten. Potentiell psykologisk pandemi, presentationen påvisade problematiken. Prekär psykologisk profil - placering påkallad.
 
Perseverera P.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar