Antropofagi

måndag 24 augusti 2015

Din säck i geckoskjulet

Antropofagi har tidigare efterfrågat viss forskning. Den beställningen tycks nu tillgodosedd. Medierna i P1 tar upp balkaniseringen av debatten. Det är Jesper Strömbäck från Mittuniversitetet som figurerar i inslaget. "Rasistbubblan" är, som många nog misstänkt, inte benägen till diskussion och meningsutbyte – deras sekteristiska hållning omfamnar en närmast religiös vetenskapsteori där alla invändningar mot teorin räknas som affirmationer.

Sentvaknande syndare i högerträsket börjar dock, siar Antropofagi, nu slutligen senvakna. När Jimmie Åkesson nu komiskt nog spelar Ultima Thule-covers, och SD utropas till största parti, så anas en begynnande nervositet hos de liberaler som kanske faktiskt har en faktiskt liberal ambition, må den vara inbäddad i okunskapens och inskränkthetens vävnad. Kjöller får exemplifiera

Plötsligt vaknar alltså liberaler och är rädda på riktigt. Oj, rasisterna är visst plötsligt jättemånga. Vi skulle inte experimenterat med att plantera in canadagäss i vårt habitat, för nu tappade vi kontrollen och varenda jävla parkplats i Svea Rike är nedbajsad. Ska detta leda till en segmentering av högern, där de liberala tar avstånd från de liberalkonservativa? (Ack den oxymoronen. Ta ut det liberala ur liberalismen, fyll på med socialkonservativ moralism, kombinera med ekonomisk [ny]liberalism.) Vi hoppas lite. Att 2000-talet åtminstone blir en bildningsresa för sk. liberala sk. skribenter, som trodde sig veta allt men inget visste.

Kommer då Alica Teodorescu, Per Gudmunsson, Ivar Arpi, Rebecca Weido Uvell mfl. våga kasta av sig den liberala förklädnaden? Även detta återstår att se.

Och detta: Reinis sommarprat. Är det ett stycke surrealistisk poesi? Ett prank, en konstinstallation? Antropofagi har ofta raljerat över högerns dumhet, men Reinis oförmåga att uttrycka sig sammanhängande tar formuleringsförmågan ur munnen även på åhöraren. Ansikten blir frågetecken. En annan nyans av nervös känsla infinner sig, en panikblandad lättnad. Ojsan. Var vi nära att köra av vägen? Var det liten marginal till att den kvarglömda dammsugaren i reaktorn orsakade ett svensk Fukushima? Var det faktiskt ett skarpladdat vapen vi lekte rysk roulette med, men överlevde?

En läskig sak med att SD är så jädrans jädra stora är att det nu plötsligt är helt realistiskt att de faktiskt skulle få makt och inflytande på nationellt plan. Tidigare har de betraktats som ett tråkigt men ofarligt symptom på någon slags nationell livsstilsrelaterad sjukdom – men nu jävlar har bältrosen grävt sig igenom bukväggen och inälvorna börjat stjälpas ut under huden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar