Antropofagi

måndag 11 augusti 2014

Brevväxling

Kära Antropofagi,

Jag skulle vilja påtala att det Ni skrivit om basinkomst är felaktigt på ca 1 – kanske avgörande – punkt. Paul Krugman påpekar här att administrationen av välfärd inte är så kostsam som ofta antas. Således skulle föga vinning komma ur att omvandla ett större antal selektiva välfärdsinsatser till en enda universell sådan, i syfte att minimera byråkratin.

Vidare kan konstateras att exempelvis personer med funktionsnedsättningar ofta behöver en långt högre kompensation än vad en basinkomst kan tänkas motsvara. Följaktligen måste en viss selektion utifrån behov likväl ske, vilket delvis förfelar idén.

Tillåt mig citera Willy Kyrklund:

Ingenting är mig mera motbjudande än att diskutera konklusioner ur falska propositioner

Detta synes mig vara precis det Ni har gjort i diskussionen om basinkomst.

Vänliga hälsningar, Din ideologiska ambivalens

***

Kära Min ideologiska ambivalens,

Jag har inte i skrift påstått exakt det du gör gällande, men visst har det slagit mig att Arbetsförmedlingen kostar ca 67 miljarder om året utan att för den sakens skull förmedla några arbeten. En skulle med framgång kunna argumentera för att den kontrollfunktion, som Arbetsförmedlingen idag exklusivt "fungerar" som, hade kunnat skötas snyggare och inte minst billigare. Att helt eliminera kontrollfunktionen är, i mina ödmjuka ögon, även det helt inom rimlighetens ramar och råmärken.

Det är även belagt i statsvetenskaplig forskning att selektiva välfärdsåtgärder åtnjuter lägre legitimitet än universella dito, då de lämnar utrymme för tvivel och därmed misstankar om fusk och bedrägligt beteende i de marginaliserade samhällsgrupperna.

Jag tror i sanningens namn att det finns ett ännu bättre argument mot basinkomst än de du anför i ditt – alltför artiga – brev. Att urskillningslöst dela ut en likvärdig summa till den totalitära kapitalismens samtliga invånare riskerar att missgynna de mindre bemedlade, då den totala inkomstökningen inte ökar de mindre bemedlades relativa andel av den så kallade kakan. (Detta enligt teorin om relativ rikedom och fattigdom.) Först när skatten närmar sig 100 procent, och basinkomsten motsvarar den totala skatteintäkten minus kostnader för administration av skatt och basinkomst, kommer basinkomsten bli ett effektivt verktyg för fördelning av pengar/makt.

Att en större andel av välfärdssubventionerna ska gå till de mindre bemedlade än till de redan rika finner också stöd i det ekonomiska systemet så som det ser ut idag. En ökad jämlikhet ökar stabilitet och därmed tillväxt, förhoppningsvis av den bra sorten. Framförallt är dock påverkan på efterfrågan störst vid berikning av mindre bemedlade, då dessa tenderar att lägga en större del av sin disponibla inkomst på omedelbar konsumtion, jämfört med vad redan rika gör. Redan rika konsumerar idag förmodligen allt det de vill ha och behöver, medan mindre bemedlade troligen prioriterar desto mer, pga. större knapphet. (Alternativt skuldsätter sig och blir kapitalets slavar.) En basinkomst skulle därmed ha mindre effekt på efterfrågan än selektiva välfärdsåtgärder riktade till de mindre bemedlade.

Även jag kan citera Kyrklund, men jag väljer att göra det som en rebus för att inte göra det alltför lätt för den tilltänkte läsaren: 

En stad i Ukraina

Citatet kan sägas höra ihop med dessa "mindre bemedlade" som jag så förtjust refererar till.

Vänliga hälsningar, Antropofagi

***

Kära Antropofagi,

Jag angriper rebusen med oförställd förtjusning. Kan det vara staden Odessa Ni syftar på? I så fall tror jag att citatet ifråga är det Ni tidigare ägnat inte mindre än 1 blogginlägg. Läs dig själv här.

Att låtsas gå i polemik med mina argument, för att sedan hålla med mig på helt andra grunder, är en för mig märkvärdig strategi. Jag inser emellertid snart att Ni gör så för att få utrymme att ytterligare torgföra de trötta idéer Ni sedan länge slitit ut. Ingen lyster återstår i det Ni säger, och Ni bör avsluta er ynkliga gärning i detta ögonblick.

Vänliga hälsningar, Ditt bittra självförakt

***

Kära Mitt bittra självförakt,

Genom att du inte alls citerar Kyrklund i ditt senaste brev anser jag mig gå segrande ur denna korrespondens.

Vänliga hälsningar, Eller egentligen inte

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar