Antropofagi

onsdag 26 februari 2014

En framtid nära dig


Du sitter och trummar lite förstrött på ditt skrivbord. En tanke har slagit rot i dig, en tanke som inte vill lämna dig i fred. Det där ordet som stod skriver i graffitti på den där bakgatan i Bilbao dit du gått för att köpa gräs. Du måste googla det.

_Neofeodalism

Du väntar medan modemet knastrar. Det mörknar ute. Nu händer det något. Google har googlat klart. En grön text smattrar fram mot den svarta skärmen.

_Neo-feudalism – or new feudalism – refers to the theory that emerging domains of mass private property, in combination with an increasing wealth gap, are excluding marginalized people from the state’s provision of security. It is made possible by the commodification of policing, and signifies the end of shared citizenship. One characteristic is that individual’s public lives are governed by business corporations.                  

Det har gått några veckor. Det känns inget vidare kul på jobbet längre – förmannen sneglar bekymrat på dig, och man skär ständigt i dina timmar. Snart har du inga arbetspass kvar längre. Du har på något sätt blivit utfasad.

När du ska hämta ditt matpaket vill man inte längre acceptera dina kuponger. Du har lite GMO-ris kvar i skafferiet, och du kan hitta ett och annat i papperskorgarna i anslutning till rekreationszonen du frekventerar. Du kan klara dig ett tag, men det är ingen hållbar situation. Särskilt inte när elen försvinner. Några dagar senare kommer det inget vatten ur kranen längre.

Du sitter och bläddrar förstrött i ett gammalt skivetui. Det är Företagsjinglar från seklet som gått, med prisbelönt artwork av Chevron Arts&Culture. Dina favoritmelodier är General Electric Boogie och Sing the Samsung Song. För att inte tala om The Wal-Mart Waltz.

Melodierna, som du inte hört sen du var barn, lockar fram minnen. Din gamla farmor, till exempel, och hennes konstiga sagor. När hon var liten fanns det tydligen något som kallades ”det offentliga rummet”, eller något sådant. Du vet inte exakt hur det var möblerat eller så, men det ska visst ha varit trevligt.

Nu är maten helt slut slut. Du måste lämna bostaden. Det är visst natt ute, det förvånar dig en smula. Du har nog tappat tidsuppfattningen. Du är svag och törstig och slumrar till så fort du sätter dig ner. Du försöker hålla dig utanför strålkastaljusen, men det är svårt när du samtidigt vill komma åt att rota i soptunnorna.

En figur står och stirrar på dig. Kanske finns den bara i ditt huvud, för när du gnuggat dig i ögonen är den borta. Du skyndar iväg längs en gränd, krampaktigt hållandes i ditt byte – en möglig smörgås.

Du hör något, det låter lite som steg, men kanske är det ett eko, eller vatten som droppar. Du vågar inte stanna upp utan äter den mögliga smörgåsen medan du springer.

Så hör du en smäll och upplever hur vänster knä liksom försvinner. Du faller omkull. En oresonlig våg av smärta kommer över dig, och du förlorar medvetandet.

När du vaknar har man släpat in dig i någon slags källarutrymme. Du ser konturerna av två bredaxlade personer. Du kan se att de bär gasmasker.

”Du har googlat på fel ord, ditt subversiva lilla element”, väser den ena gasmasken. Den andra tar vid: ”Du skulle nöjt dig med gulliga katter i festliga hattar.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar